Jag gjorde’t.

50120 ord, iförrgår vid lunchsnåret gick jag i mål. Jag är inte van vid att passera målsnöret sista dagen, brukar alltid se till att göra det en eller två dagar innan men nu hade jag tagit en semesterdag så jag passade väl kanske på att söla lite.

Historien är inte klar, inte på långa vägar. Där finns som jag nämnt tidigare korn av vad jag vill berätta, men snart sagt varje gång jag satte mig ner för att skriva stretade texten åt ett nytt håll och allt såg annorlunda ut. Tröttsamt men oerhört lärorikt, förstås.
Nu kommer det hele få vila ett tag. Tanken att jag ska göra något tillräckligt läsbart för att lämna det ifrån mig finns där självklart, och inte bara för att så många tjatar på mig. :) (Seriöst, jag älskar att bli tjatad på och jag älskar er som tjatar.) Med fem första-utkast till olika romaner liggande vore det väl fan också om det inte skulle bli något av det.

Stort tack till alla er som hejat och puffat och hurrat. Särskilt litet tack till Mackan och hans cheerleader-insatser i kommentarer och twitter.

I år var verkligen året då twitter blev en självklar del av NaNo-gemenskapen för mig, taggarna #nanowrimo och #nanoswe har legat i Tweetdeck och pushat mig även på dagar då jag inte orkat delta själv. Guld värt!

Jag är sjukt mallig över alla mina writing buddies också. Av de åtta som deltog i år gick alla i mål utom en, och Jennie verkar trots att hon inte nådde femtiotusen ha haft en riktigt givande och utvecklande månad, och det gör mig extra glad.

Rygel, min nya följeslagare, har skött sig så exemplariskt som man kan förvänta sig av en stöddig liten netbook. Scrivener har buggat litegrann som sig bör för en beta, men när programmet släpps på riktigt nästa år är det inte omöjligt att jag lägger en slant på det. Som NaNo-vinnare kommer jag ju få rabatt, gubevars. Jag känner att jag inte alls utnyttjat den potential som finns i Scrivener, men jag ska läsa på och se några instruktionsvideor så ska det välan bli ordning där också.

Nyss var det oktober och höst, nu är det plötsligt december och smällvinter med allt vad det innebär av inte-en-enda-ledig-sekund-och-massor-av-sociala-saker-som-som-händer-OMG. Ja och sen kommer ju julen också. Vem hinner, eller vill ens, gnälla över november liksom? Jag tycker att det är en alldeles ypperlig månad.


Flattr this