Man kan se ganska tydligt på min graf över word count hur bra mina nano-dagar hittills har varit. Dagar där stapeln tagit ett stort skutt har varit bra, som förra fredagen då jag tog ledigt från jobbet och romanen fick en rejäl skjuts, men sedan dess har det verkligen stannat av. Jag har varit manisk och uppdaterat varje dag som jag skrivit något, och de dagar som stapeln inte tickat uppåt har jag inte skrivit ett ord. För att jag inte har velat. Bah. Två sådana dagar den här veckan. Inte bra.

Jag har identifierat ett par problem med den text jag hittills har, och det… var kanske inte så bright gjort av mig. Jag vet att det finns en historia därinne som jag vill berätta, problemet är att den har kommit ur kurs ganska rejält. Egentligen skulle jag behöva kasta rubbet och börja från början, men det tänker jag INTE göra. Snarare då kanske använda det jag har för att utarbeta den där synopsen som jag hade behövt för en månad sedan, och SEN börja om. Men jag är ju inte klar än, och hur jag ska kunna ta mig i mål (förutom att nå 50000 ord) vet jag inte. Historien spretar något alldeles sjukt och just nu är jag mer än lite less på den.

Dagens överraskning blev att använda validatorn på nanowrimo.org. Den är öppen mellan 25/11 och 30/11, och om man petar in mer än femtiotusen ord i den blir man automagiskt tagen till vinnarsidan.  Jag har skrivit i Scrivener, och även sparat en kopia i OpenOffice och sett att de båda räknar ord mycket olika. Scrivener snålar och OO är generös. Nu säger Scrivener att jag har strax över 44000, men validatorn hävdar 45356. Att plötsligt få över tusen ord gratis tackar jag ju inte nej till i det här läget.

Det enda positiva just nu är att jag kan känna att jag levlar upp mitt skönlitterära skrivande mer och mer, för att använda en spelterm. Jag *ser* vad som behövs göras, även om jag kanske inte riktigt har förmågan att faktiskt göra det. Än.


Flattr this

Annonser