Jag hade några timmar avsatta igårkväll till att pilla med Scrivener-betan och nya netbooken.
Ja! Jag har köpt en ny netbook. :D (En Eeepc 1015ped för den som är intresserad av sånt.) Förra gången jag försökte gick det ju… inte så bra om vi ska vara snälla och uttrycka oss diplomatiskt. Den här lilla sötsaken är mycket piggare, om än fortfarande en netbook så något racer-monster är det ju inte. Den har fått namnet Rygel. <3
Tyvärr verkar första Scrivener-betan inte vilja leka med netbooken. Jag lyckades få den att krascha ett tiotal gånger innan jag kom igång och då klagade den fortfarande på att det saknades svensk ordlista och envisades med att göra om alla ”i” till ”I”. Um. Att hitta rätt inställning när man är rädd för att varje rörelse ska få allt att hänga sig visade sig mig övermäktigt. Jag vågar nog inte använda Scrivener om jag måste hålla på och backa upp vart hundrade ord eller så. Synd. På Aeryn, stora laptopen, går det som en dans men den tänker jag inte släpa med mig ut i ur och skur. Fördelen med att ha en dator som går ner i handväskan kan bli avgörande.
Nåja, jag fortsatte pilla och började skriva på en halloween-novell som Mackan gett mig inspiration till häromdagen, bara för att vänja mig vid storleken på tangentbordet och så. Det är ruskigt irriterande med autokorrigering, men jag kom ändå en femhundra ord innan jag började klippa med ögonen. Kanske borde jag ha insett att en kopp varmt te, uppkrupen i soffan med en varm filt över benen och en varm laptop i knät skulle göra mig sömnig. Rookie-misstag. Jag slocknade helt enkelt.
Med tanke på hur lång tid det tog att få ur mig bara femhundra ord är jag snarare mer nervös för NaNo nu än innan. Hur tusan kommer det här att gå?
Aningen udd 