Jomen det kunde man ju räknat ut. Inte blev det någon tid eller ork att skriva något under första jobbveckan, inte. Jag har inte ens svarat på kommentarerna på förra posten, vilket är särdeles dåligt av mig. Bah humbug.

För så är det ju. Lika mycket angst som jag hade sista dagarna på semestern, precis lika tungt har det varit att släpa sig upp och ut i rättan tid den här veckan. Precis lika tungt och tråkigt har jobbet känts. Jag som ändå är rätt bra på att hitta rätt mentala inställning i mitt trots allt väldigt enformiga och enahanda arbete, de här dagarna har det varit ack så svååårt. Först nu känner jag att det finns en minut eller två över att reflektera lite.

Jag är inte ens säker på att jag vill passa in mig i den där snäva jobb-formen igen. Jag vill utforska, testa mig själv, bli mer kreativ, göra något… Jag vet inte riktigt vad. Det känns så menlöst att ha ägnat veckor åt att skaka av sig ett ok bara för att sedan kränga det på sig igen.

Asch, jag vänjer mig ju. Jag trivs normalt sett med mitt enahanda arbete, utom just när jag blir uppmärksam på vilken brain drain det kan vara. Det är lördag, dags att rycka upp sig.

Annonser