Papprena är påskrivna, nu är min lägenhet såld. Sista bandet till Södertälje, om man bortser för en stund från underbara vänner som fortfarande bor där, är borta. Brutet. Själva tillträdet återstår, och så ska vi försöka hitta ett datum för att göra själva flytten, men det formella med kontrakt och sånt är klart.

Jag var där i tisdags. Inte i lägenheten, men i stan. Det kändes bra märkligt att kliva av pendeln, som jag gjort så många gånger, och inte gå längre än till mäklarens kontor. Inte ta vägen förbi Saga-teatern, inte gå genom centrum, inte bort till min gamla lägenhet… Samtidigt känns det skönt. S har varit en exemplarisk hyresgäst och det känns bra att lägenheten nu övergår i hennes ägo. Jag har ju egentligen lämnat stan för ett år sedan, det är inte mer än rätt att hon får göra som hon vill med sitt eget hem.

Jag vände och åkte hem direkt. Södertälje var blåsigt och det regnade litegrann. Men redan dagen därpå var det visst bättre väder, och jag saknade intensivt att sitta nere vid Maren i solen med en mjukglass. Just det löste sig med en glass vid Norr Mälarstrand efter jobbet, men det är inte riktigt samma sak. Södertälje har en viss… känsla, något som jag trivs med. Å andra sidan har Stockholm en annan känsla som jag trivs väldigt bra med också, och särskilt just nu i mitt liv.

Jag bor nog precis där jag ska helt enkelt. Ännu lite mer på riktigt.