I min blogroll finns en länk till The Polyamorous Misanthrope, där Mama Java ger relationsråd och tips både till polyamorösa och för den delen monoamorösa. Hon skriver inte så ofta längre men häromdagen dök det upp en text som jag vill få lyfta. Det här blir inte en översättning, men jag lånar friskt.

Three Conversations for polyamorous intimacy.

Men varför pratar de inte med varandra!? brukar jag kunna utbrista om jag mot förmodan hamnat i soffan med en romantisk komedi på TV. Ingenting är så viktigt i ett förhållande som att man pratar med varandra, och ingenting är så lätt som att titta på ett kärlekspar på TV och se att lösningen inte är längre bort än en ärlig konversation. Att applicera detta på sitt eget liv brukar dock kunna visa sig knepigare. Så mycket kan bli så fel, missförstånden gigantiska, om man inte lär sig att kommunicera ordentligt.  Och inte bara till varandra, utan verkligen med varandra. Men hur gör man?

Jag brukade anta att min första sambo förstod mina vinkar, mina tvetydigheter, att han kort sagt visste vad jag tänkte utan att jag behövde förklara det närmare för honom. Han var visserligen inte dum,  men tankeläsare… Nä, knappast. Det är ju tyvärr så att ömma känslor inte garanterar att man instinktivt begriper sig på en partner. Jag vill tycka att jag kommit en bra bit på väg sedan dess, men det är svårt och tar emot och jag lär mig hela tiden.

1. Checking In

Kortast men också viktigast. Mama Java liknar det här vid att diska direkt efter man har ätit, att inte låta matrester stå och torka in så att det blir jobbigare att få rent. Det behöver inte ta mer än fem minuter. Jag älskar dig, hur är det? Tycker du att det finns något som vi borde prata om? Inte det? Nämnde jag att jag kommer vara borta nästa helg? Just ja, jag skrev upp det i almanackan. Bra. *pussar och kramar*

Jag tycker det här är svårt. Dels att ens komma ihåg att göra det, och dels att verkligen ta upp något som gnager. Jag är expert på att sopa saker under mattan och låtsas som att allt är peachy tills det blir riktigt skitjobbigt. Jag brukar dessutom glömma bort att Janne inte alls är lika oresonlig som vissa av mina ex kunde vara. ;) Genom att man håller kontakten med sin partner och fångar upp saker innan de hinner växa sig stora, krångliga och infekterade så skapar man också en känsla av förtroende och intimitet.

2. Den timslånga.

Ibland behöver man sätta sig ner och ha en längre konversation, kanske har man glömt av att ha de små samtalen eller så har det dykt upp något stort som kräver lite mer tid och fokus att gås igenom. Det händer. Mama Java tycker att en timme är en bra tidsgräns. Vi har tagit för vana att då och då prata en stund efter att vi gått och lagt oss. Sängen är en trygg och intim miljö, vi slappnar av och det finns ingen TV eller dator eller mobiltelefon som distraherar. Det här kanske funkar mindre bra för andra, men för oss är det en bra tidpunkt på dagen. Man bör ha tänkt igenom vad man vill ta upp, har man ett tydligt mål för den här sortens konversation, då är risken inte lika stor att man pladdrar på och svävar iväg.

3. The All-Nighter

Att sitta uppe hela natten och prata över en flaska vin kan vara hur mysigt som helst, men för Seriösa Snack om Förhållandet och Livet är de inte lämpliga. Jag vet ju inte hur ni är, men när jag blir trött blir jag dum i huvudet. Lösningar som hittas med alkohol och sömnbrist i kroppen kommer antagligen inte att bli helt lyckade. Jag säger inte att den här sortens samtal bör undvikas, men om man kommer på sig med att ha dem gång på gång på gång så är de antagligen inte helt… konstruktiva. Försök med ettan eller tvåan istället.

Polyamorösa förhållanden skiljer sig ju inte särskilt mycket från monoamorösa när det gäller underhållet, fixandet och omtanken om varandra. Är man poly kommer man behöva ha fler sådana här samtal om man har fler partners, men de kommer inte vara särskilt mycket annorlunda. Mama Java har många bra tankar om förhållanden i allmänhet, jag rekommenderar en kik eller två hos henne!

Advertisements