I början är allt så pyttigt


Lite styrsligare blir den sen, ser nästan ut som en liten svamp. Söt!


Någonstans här börjar det bli dags att tänka efter, hur högt skaft vill jag ha egentligen?


Hällapp. Att sticka hälen är roligt. Först ser det ut som ingenting och sedan plötsligt...


...är där en häl. Magi! Ungefär här får jag alltid ångest över hur enorm hälen ser ut, även när jag inte har den här sjuka kameravinkeln. Men det är lugnt, det blir bättre sen.


Sedan gäller det bara att klura ut hur lång foten ska vara. Extra kinkigt när de ska vara åt någon annan, men man kan alltid använda sig själv för att måtta lite. Och varför tog jag inte några piffigare strumpor imorse?