Jag vill tacka alla som kommit med insikter och tillrop efter häromdagen. Jag orkar inte riktigt grotta i det mer, det svider för mycket på ett personligt plan för att jag känner att jag ska ha något att tillföra i det stora.

Richie hjälper till att sprida ordet att Janne nu behöver nytt jobb, och jag kan intyga att han har helt rätt i alla sina lovord. Jag har inte haft en enda liktorn sedan vi blev tillsammans, så det är alldeles sant som Richie skriver. ;)

Sedan vill jag också lyfta upp Farmor Guns kommentar som jag tycker förtjänar bättre plats än längst ner i mitt kommentarsfält:

I den situation som uppstått kan jag inte se annat än att det krävs en regelrätt förhandling för att lösa upp de besvärliga knutarna. Detta är ingen vanlig ”kukmätartävling”, här handlar det om att besinna sig på båda sidor och ta ansvar för att säkra PP:s möjligheter att ta sig in i riksdagen. Kampen för våra frågor ställer även krav på ett juste umgänge oss emellan. I det skede där vi nu är, gäller att det är den, som har hand om förståndet, som måste använda det. Därför föreslår jag att i valberedningen och partiledningen i en regelrätt förhandling tar itu med ”varbölden” konflikten Mab-Rick samt hur ”säkringen av användningen och återbetalningen av lånet till CE” ska se ut. Vi har inte råd med att Janne kommer i kläm mellan Mab och Rick och sina egna principer. Vad jag kan se är Mab en kaxig typ som bygger sin makt på bra relationer med Ung Pirat och dessutom inte drar sig för att använda den maktbasen för den egna maktkampen. Så går det till när man ser grandet i sin broders öga, men inte bjälken i sitt eget. Är vi inte vuxna uppgiften att fixa en anständig lösning i den här saken är vi inte värdiga att äntra riksdagsskutan.

Vad jag kan se krockar här principer med den krassa verkligheten. CE hade lånat ut privata pengar under förutsättning att han och dem han känner tillit till har en plats i styrelsen. Detta har tydligen inte varit glasklart för valberedningen, där vi dessutom har en kraftig influens av en avgrundsdjup (?) konflikt mellan Mab och Rick, som handlar om olika syn på organisationsmodeller, vilket jag tyckt mig se och bloggat om. Jag är inte mer förtjust i Ricks än Mabs modell, då jag kan för litet om hur resonemanget går. Men, om jag förstått saken rätt försöker Mab (och valberedningen) särskilja den operativa ledningen (de arvoderade) från styrelsen, som ser ut som en variant av lagen om ekonomiska föreningar. Detta istället för det vanliga i ideella föreningar där ett Verkställande utskott kan vara arvoderad och ingå i styrelsen, dock utan att vara i majoritet. I de etablerade partierna är det väl den senare modellen, som varit förhärskande. Varken den ena eller den andra modellen (jfr HSB) har utgjort något skydd mot den ja-sägarmentalitet som utvecklas med tiden beroende på bristande civilkurage hos de närmast makten eller faktorer som gjort att människor anpassat sig till ledarens vilja.

Annonser