Den senaste tiden har det skrivits en del om kritik och kritikhantering inom Piratpartiet. Jag är ju inte vidare aktiv och har ingen direkt insyn i hur det interna arbetet fungerar eller inte fungerar, så jag har inte velat kommentera det. Men det hände en sak idag som jag vill dela med mig av.

Bland annat har partiets styrelse fått en del skit för att de upplevs som att de inte lyssnar och tar till sig av kritik som framförs, och det har bemötts på olika sätt. Bland annat bör man tänka på att föra fram sin kritik på rätt sätt. En person som översköljs av en strid ström kommentarer på allt möjligt under dygnets alla timmar kommer behöver sålla. Jag är inte avundsjuk alls på styrelsen i det hänseendet…

Så. Det hände sig mellan min chef och mig. Utan att gå in på detaljer så fattade hon ett kvickt beslut igår eftermiddag när hon befann sig på resande fot. Jag tyckte det var ett onödigt, respektlöst och allmänt dåligt beslut. Imorse stod dörren till hennes rum öppen så stack jag in huvudet på hennes rum för att framföra min åsikt.

Jag har en rätt bra chef. Hon är lätt att prata med och håller i mitt tycke en lagom distans till gruppen. Inte för stort avstånd men inte heller för nära. Precis lagom, alltsomoftast. Hon är därtill en doer. Alla problem är till för att lösas, och snabbtsomfan ska det gå. Helst ska problemet vara löst innan hon fått det till fullo förklarat för sig…

Jag fick sätta mig ner och började framföra min kritik av det som hade hänt. Och min chef ville i vanlig ordning lösa problemet, det märktes på henne direkt. Ni vet, snabbtsomfan. Hon har, visar det sig, hunnit tänka några varv extra och ville förklara sina tankar och hur svårt det var med en bra lösning och… Jag sa att jag förstod hennes situation, och hon svarade att ja förstod jag ditten så förstod jag säkert datten också, och bla bla bla.

Jag fick framfört alla de punkter jag ville, komplett med förslag på en bättre lösning. Jag hoppas åtminstone att jag använde mig av några av de tips som florerat i piratbloggar på sistone, men det är förstås svårt för mig att avgöra. Särskilt som jag upplevde mig knappt få en syl i vädret. Som sagt, jag fick allt jag ville säga luftat, men frågan är om det gick fram? Ingen aning. Svadan jag närapå drunknade i gjorde att jag inte alls kände mig tillfredsställd efteråt. Jag misstänker att min chef var ungefär lika frustrerad. Vi skildes åt med vänliga ord och några skämt, men jag undrar ändå.

Så.

Om du har en ansvarsposition, till exempel inom Piratpartiet, och plötsligt finner att du har en person framför dig. En person som tagit sig fram genom alla de rätta kanalerna och hittat en lucka i ditt späckade schema och behöver lätta sitt hjärta; lyssna. Lyssna till punkt. Även om du inte håller med om det som framförs, ta det lugnt. När den du pratar med fått sitt sagt, säkerställ att du har förstått genom att upprepa det nu nyss hört. ”Jaha, menar du att det där var dåligt på det här sättet?” Använd dina  egna ord för att beskriva det du nyss fått höra. Kommunikation är svåra saker, och det finns ingen anledning att göra det svårare genom att rusa åstad och anta en massa saker i onödan. Därefter har du din chans att berätta din synvinkel, komma med förklaringar/bortförklaringar/lösningar/whatnot. Förhoppningsvis har ni till slut lyssnat så mycket på varandra att en bra dialog kommer naturligt.

Åtminstone är det så jag önskar att mitt samtal med min chef förlupit. Vi känner varandra väldigt bra, men det blev ändå inte riktigt rätt den här gången. Som sagt, kommunikation är svåra saker.

Sådär. Nu ska jag sätta mig och klura på rond nummer två med chefen… :)