Så, vi kom iväg och såg Avatar igår. Till slut. Det känns onekligen som att vi var sist av alla, det är en månad sedan den hade premiär. Överallt där det pratas om Avatar har det slutat varnas för spoilers och liknande, är man intresserad förväntas man ha sett den redan.

Men vi var inte ensamma, och det förvånade mig högeligen. Alltså, det här har ju varit en synnerligen stor kassasuccé, men jag räknade inte att det skulle vara fullt så mycket folk på Rigoletto. En söndagkväll. I januari. Innan lön. En hel månad efter premiär. Spridda lediga stolar fanns det, men inte många, och den där salongen har över NIOHUNDRA stolar. Sjukt mycket folk.

Och nästan genast lyckades SF förstöra det för mig.
Jag hade sett fram emot det här. Det har inte blivit någon bio på länge, och nu så äntligen. Yes. Vi hade planerat att gå sedan innan nyår. Mycket tid att bli upphetsad på. Jag var förväntansfull. Taggad. Ljuset släcks, sorlet i salongen tystnar… Och så dyker det upp en text på duken om att det är förbjudet att spela in filmen, och om man ser något misstänkt ska man säga till. All förväntan rann av mig på några sekunder, och kvar fanns bara irritation. De utgår alltså från att vi är potentiella brottslingar, och varnar oss för att försöka något. Jag har inte betalat hundrafemtio pengar för att bli behandlad på det sättet. Jag har nästan lust att gå därifrån, resa mig upp och kräva mina pengar tillbaka. Jag är där för att få mig en upplevelse, inte bli förolämpad. Nåja, jag satt kvar. Men all den glädje som månader av att läsa artiklar om filmen, James Cameron, spoilers av allehanda slag har byggt upp, har biografen själva tagit död på. Tack för den, liksom.

Det där är en av de största anledningarna till att jag inte går så ofta som jag skulle vilja. Jag börjar få råd, tidigare var det det som höll mig tillbaka. Nu svider visserligen HUNDRAFEMTIO kronor lite, men jag betalar det villigt. Jag vill inte stödja en verksamhet som börjar med att tala om att de minsann vet att jag är en hemsking som kanske kommer bryta mot deras regler. Och ärligt talat, filmen har gått på biografer över hela världen i en månad, är det verkligen påkallat att oroa sig för olagliga upptagningar i salongen efter så länge? De vet väl att det bara krävs EN någorlunda välgjord kopia i fildelningsnätverken? Jag har inte kollat, men jag är säker på att någon redan lagt upp en…
Jag gillar verkligen film på bio, men biografernas agerande har jag svårt för. Uteblir jag i framtiden kan de räkna med att det är deras eget fel.

Okej, själva filmen då? Färdiggnällt på biografen nu, hur var Avatar?
Jag går på bio för att bli hänförd, överväldigad, för att gråta och skratta. Få mig en upplevelse. Och det fick jag. Jävlar i min lilla låda. Vilket hantverk! Pandora är precis så vackert som de säger, miljöerna och vyerna, allting är så bedövande vackert att jag förstår de som blivit deprimerade efter att ha sett filmen och kommit ut i verkligheten igen. Och jag kände nästan ibland att historien var i vägen. Men jag antar att två timmar och fyrtio minuters panorerande över ett fantasilandskap enbart… inte hade sålt fullt lika bra. Jag kan inte säga tillräckligt mycket gott om världsbygget, man har skapat en värld och ett folk som jag inte har några problem alls med att tro på. Inte bara tro på, utan sympatisera med och önska litegrann att jag kunde vara en del av. Det är vackert och trovärdigt och innerligen starkt. Jag är hänförd, jag älskar det. Na’vi är inte på riktigt, de är datoranimerade, men det glömmer i alla fall jag bort mellan varven. Jag har läst att man har lagt ner energi på att faktiskt skapa ett riktigt språk, och jag tycker det märks. Hela alltihopet andas välgjordhet. Visst, det finns logiska luckor. Det eftersökta ämnet unobtainium är kanske den mest iögonenfallande knäppheten. Men alla karaktärer känns trovärdiga, de gör så gott de kan efter de förutsättningar de getts. Till och med de samvetslösa ondingarna till människor går att förstå och sympatisera med om man är på det humöret. Det var nu inte jag, men jag kan se att det skulle gå.
Det enda jag är lite besviken på är möjligen 3D. Jag tyckte inte att det utnyttjades så mycket som man hade kunnat göra. Det märktes helt enkelt knappt att det var 3D. Där satt vi med knasiga galsögon på nästippen, och den häftigaste 3D-effekten stod trailern till Alice i Underlandet som visades innan, för. Um, hallå? Jag antar att det kommer komma, man kanske inte är van vid att tänka i de banorna än. Vad vet jag. Men jag hade nog lika gärna kunnat skippa 3D-versionen. Ganska värdelöst.

Kort sagt, det är värt hundrafemtio spänn. Lätt. Bra saker ska stödjas, och det faktum att just den här filmen redan spelat in miljarder pengar världen över gör inte endaste någe för att avskräcka mig. Jag är stolt över att ha dragit mitt strå till stacken. Mer sånt här tack!

Advertisements