Så jag beslutade mig för att sammanfatta året på ett sätt som jag liksom kan stå för. Inte för att det nödvändigtvis är en del jag kommer ihåg varje detalj av, utan för att jag faktiskt tagit mig tid till att skriva ner det.

Mitt TV-tittande.

Jag är tvungen att skriva ner, dels vad som går och när det går, och sedan alla de där andra serierna som slutat gå men som det liksom ingår i allmänbildningen att ha sett. Man kan faktiskt dela in mitt tittande på det sättet, de serier som går och som jag följer allteftersom de sänds, och de som jag ser däremellan i den mån det finns tid. Jag skriver ner allt jag sett, det skulle inte fungera annars. Jag pratade ju om stress häromdagen, och utan koll skulle det här intresset lätt kunna bli mer stressfyllt än avkopplande.

Det här är en genomgång av serierna som jag har plöjt under året. Börjat från början och sett tills de varit slut. Serier som fortfarande går kommer jag inte att nämna, åtminstone inte just nu.

Året inleddes med en hel massa Buffy och Angel. Jag och sambon hade fått för oss att se dem i den ordning de hängde ihop, för att få alla crossovers i rätt ordning. Medan de gick på samma kanal var det en smal sak, vartannat Buffy och vartannat Angel. Senare säsonger, not so much. Det finns listor därute över vilka avsnitt som påverkar varandra och en sådan följde vi, men det kändes som att det aldrig skulle ta slut. Sista säsongen Angel som gick ensam då Buffy slutat året innan, plöjde vi till slut under två sjukdagar i mars. Jag gillar hur mycket första och sista säsongen Buffy skiljer sig åt, det är knappt samma serie. Den utvecklas något kopiöst, och jag blir lite ledsen på alla de som har sett något tidigt avsnitt och dömer hela klabbet efter det. Buffy ska ses.

Jag har jobbat en del på min geek-allmänbildning i år, och det tydligaste tecknet är Star Trek. Jag började från början redan året innan, och såg de The Original Series från sextiotalet, följt av sju säsonger The Next Generation och sedan sju säsonger Deep Space 9. Däremellan klämde vi också in alla de elva filmerna, i ungefär den ordning de producerades. Hela året har faktiskt varit Star Trek-fyllt i någon mening.
Jag måste säga att jag hade svårt för TOS i början, men att ha sett dem nu gör att jag känner att jag har mycket bättre förståelse för en hel mängd saker i andra SF-serier. Bara en sådan sak som att uttrycket ”redshirt”, en figur som bara finns med i ett avsnitt för att ha någon som kan bli dödad, kommer sig av att säkerhetspersonalen på Enterprise bär just röda tröjor. Och var det några som råkade illa ut tidigt i något avsnitt, ja inte tusan var det kapten Kirk eller Spock i alla fall.
TNG fick mig att börja läsa Wil Wheatons blogg. Han har skrivit en hel del om den tid han spenderade som tonåring på Star Trek som gav i alla fall mig en ökad förståelse och känsla för hela produktionen.
I Deep Space 9 märktes det att man ville göra något lite annorlunda som ändå hörde hemma i Star Trek-universat. Istället för att man åker runt på ett rymdskepp och söker upp problem, så får problemen komma till dem på rymdstationen. Och kommer gör de! Jag gillar alla tre serierna, och har redan börjat titta på nästa serie i ordningen, Star Trek Voyager.

Ingen gör TV som britterna. Red Dwarf är en härligt knäpp serie. Jag minns att jag såg några spridda avsnitt i min ungdom, men nu tog vi chansen och såg alltihop under mars och april. På gruvskeppet Red Dwarf blir oduglingen Lister satt i karantän, stasis, i arton månader, men en olycka gör att han kommer ut först tre miljoner år senare. Enda sällskapet är pedanten Rimmer som nu är ett hologram eftersom han dog i olyckan, och ättlingen till Listers gamla katt. Och skeppsdatorn Holly. Och androiden Kryten. Det här är bra. Och roligt. Väldigt brittiskt.

Vi såg två stycken anime-serier under året. Death Note var  den första. En dödsgud (det finns en hel hög) råkar tappa sin death note ner på jorden, och den unge Light hittar den. Den vars namn skrivs ner i den här speciella anteckningsboken dör, och Light börjar snart utveckla en plan för hur han med sin death note ska kunna förbättra världen. Han börjar med att skriva ner namnen på kända brottslingar… Snart börjar en katt och råtta-lek med den japanska polisen, där Lights egen pappa jobbar. Mycket smart och intressant serie.

Den andra animen var Yakitate!! Japan som är av en helt annan sort än Death Note. Den handlar om bröd. Jo, du läste rätt. Bröd. Och bakning. Azuma har en speciell förmåga, hans händer är lite varmare än andras, vilket gör att han kan baka väldigt gott bröd. Jupp, så är det. Han ger sig ut för att uppfinna det perfekta japanska brödet, tar anställning på ett bageri och dras in i bageribranschens alla intriger, tävlingar om vem som gör bäst bröd och… Det här är en ljuvlig serie, otroligt rolig och aldrig hade jag väl kunnat ana att det finns folk som tar brödbakning på så stort allvar! :D Man får också en liten grundkurs i hur det där med bröd fungerar, och jag tror banne mig att vartenda recept går att faktiskt baka. Ja alltså, jag har inte försökt om vi säger så.

Futurama hör också till allmänbildningen. Nästan oavsett om man är en geek eller inte. Precis som med Star Trek upptäcker jag nu att referenserna till den här serien finns överallt i populärkuluren. Allt hänger ihop. Dessutom var det extra kul att ha just Star Trek i färskt minne, speciellt i de fall skådespelare därifrån ”gästspelar”, det är sällan något känt namn figurerar och rösten inte görs av personen själv. Leonard Nimoy, Al Gore och Lucy Liu för att nämna några.  Jag gillar SF (och även fantasy) som bäst när man använder det till att säga något om vårt eget samhälle. Futurama är en underhållande serie, och man kan lätt se den bara för att få skratta lite. Men därinunder finns korn som manar till eftertänksamhet. Klass.

Witchblade hade inte varit någonting utan Yancy Butler. En polis som en dag råkar komma över ett armband som visar sig vara något alldeles speciellt, det kunde bära eller brista. Med Yancy bär det. Hela vägen. Hon har en närvaro som få och är därtill vansinnigt vacker utan att kompromissa med sin kraft och styrka. Manuset är mörkt och intressant, jag älskar parallellerna som dras till starka historiska kvinnor. Jag sörjer att det bara blev två säsonger, för det här är riktigt bra och spännande. Polis-serie med en twist.

Jag tvingade Janne att se om Threshold med mig frampå hösten. Det blev bara tretton avsnitt och den lades ner innan man hann komma till ett avslut. Jag hade gärna sett hur de skulle binda ihop trådarna, för det är riktigt cool SF detta. Ännu ett starkt kvinnoporträtt, jag tycker att Carla Gugino gör bra ifrån sig som Molly Caffrey. Brent Spiner och Peter Dinklage är som alltid en fröjd att se. Molly jobbar med att göra katastrofplaner, strategier för att hantera riktigt stora katastrofer, när det otänkbara inträffar. En kväll landar en helikopter på hennes gräsmatta och en soldat instruerar henne att komma med honom då en av hennes planer aktiverats. Vilken då? Threshold, den som hanterar besök från utomjordingar… Jag får en känsla av att det faktiskt skulle kunna gå till ungefär såhär. Det finns säkert aktionsplaner av typen Threshold på riktigt, men vi kan väl hoppas att man lyckas bättre om den här sortens smarta och kluriga aliens kommer hit. Gröna små gubbar är det inte. Välgjort och creepy som satan.

GTO finns som både manga och anime, men vi såg en live action version med riktiga skådespelare. Eller, den finns även tecknad men jag såg inte den. Great Teacher Onizuka är en knäpp serie. Före detta ligisten Onizuka vill inget hellre än att bli lärare, och det är på håret att han lyckas. Hans okonventionella stil gör honom inte populär hos de andra lärarna, och först gillar inte den extra-stökiga klassen han får honom heller. Men han jobbar hårt för att hjälpa sina elever, och en efter en omvänds de. Vissa tar längre tid än andra, det här är elever som lärt sig att inte lita på vuxna. Men så är inte Onizuka en vanlig vuxen heller. :)

Okej jag ska nämna en till. Min allra käraste serie kom till avslut tidigt på året. Stargate Atlantis. Jag vet knappt vad det är som gör att jag älskar den så hårt, men jag sörjer den oerhört. Det har lovats åtminstone en film för att knyta ihop trådarna, men tiden går och nu verkar det allt osäkrare om det alls blir någon film. Varför vet vi inte, men ekonomin har angetts som en orsak. Manuset finns, det skulle bara vara att samla ihop det gamla gänget och köra. Men vi får väl se. Säkert är att det här är en serie jag kommer se om många gånger, den pryder sin plats i hyllan.

***

Så. Pust. Det blev ju inte särskilt kopplat till mitt år direkt, men de flesta serierna har gått i varandra. När Death Note var för ansträngande, ingen av oss talar japanska så textning är ett måste, då tittade vi på Red Dwarf istället, och ett tag valde vi bort Witchblade för något mer humoristiskt. För att inte tala om allt annat som gått under året, NCIS och NCIS:LA, The Big Bang Theory, How I met your Mother, Merlin, Eureka, Fringe och Castle och Dollhouse och… Det finns så mycket jag tycker om. :)