Sitter på jobbet och tittar på hur mörkret faller utanför fönstret. Nu är det helt mörkt innan klockan fyra, och många veckor kvar till vintersolståndet. Skalar en clementin, det luktar jul! Knäcker en Red Bull också, det har varit den typen av dag.

NaNo är inne i vecka två, den tyngsta av dem alla. Det blev extra tydligt igår kväll, när Firefox bråkade med mig samtidigt som jag skulle försöka plita ner dagens word count. Jag är visst inte ensam om att ha problem med FF, men det hjälpte föga när jag var färdig att hiva ut laptopen genom fönstret. På riktigt. Dessutom går min historia på tomgång just nu, jag rodnar av skämsel mest hela tiden medan jag skriver. Det är visserligen som det brukar vara, men jag önskar att mina stackars halvfärdiga karaktärer kunde ta sig i kragen och göra något.

Så det kanske inte är jättekonstigt att jag fick nära till tårarna när jag läste det här. Jag är så stolt över det Janne gör, och det grämer mig att det inte är fler som ser och uppskattar det sjukt tunga lass han drar inom PP. Jag ser en del av det, jag bor ändå ihop med honom, men jag är ju inte aktiv i partiet. Tack Klara, för att du har klarsynen att ge cred till en som nästan aldrig får någon.