Jösses, klockan är över tolv och jag är fortfarande uppe. Efter att ha sovit riktigt uruselt natten till idag och brottats mot huvudvärken från helvetet på jobbet är detta närapå ett mirakel. Jag är dock nöjd, eftersom tanken är att första november ska vakas in och de första flygande meningarna på årets NaNo knappras in strax efter tolvslaget imorgon natt. Ju senare jag kommer i säng ikväll, desto större är chansen att jag inte somnar ifrån innan klockan hinner bli sen. I teorin åtminstone, vi får väl se om kroppen håller med mig. Jag är ingen nattmänniska på något vis, kan vi väl avslöja.

Idag har jag letat reda på ett för mig mycket viktigt NaNoWriMo-verktyg. Spreadsheet! Hela månaden går ju litegrann ut på att mäta hur många ord man skrivit och hur många det är kvar, det florerar mängder av kalkylblad i olika utformning, och därtill widgets, progress bars och guvetallt. Man kan förstås sno ihop ett själv, men varför när det finns så mycket bra att välja på redan? Jag gillar det här, (länkar jag till det nu så kanske jag slipper leta panikartat nästa år när jag helt glömt bort att jag vill använda det) ett NaNo Report Card som hjälpsamt håller ordning på exakt hur bra eller dåligt det går för en. Nåja, mängdmässigt i alla fall, kvalitén blundar vi lite fint för just nu, m’kay?

Därtill ser min laptops bakgrundsbild ut såhär sedan i eftermiddag.

Det handlar om pepp. Förstås. Alla små trinkets, som t-shirtar och muggar och posters och örhängen, och kalkylblad och ikoner och widgets. Alla sätt att dras med i den milda hysterin, masspsykosen, är BRA. För vem skulle annars ens få för sig att skriva en hel bok på en månad? Vem skulle ens kunna tro att det är möjligt? Inte jag, det är den bleka sanningen. Vi gör det till ett jippo, en galen grej, något att skratta åt för att det är så vansinnigt. Och vi struntar i att det egentligen är omöjligt och gör det ändå.

Mindre än ett dygn kvar, yeehaa!

Advertisements