Stoppa pressarna, jag har varit utomhus idag!

trollVilket väder. Varmt, men inte för varmt, solsken och liiite höstbit i luften. En perfekt dag för att åka till Södertälje och gå på trollteater.
Det är något som spelas varje år frampå höstkanten uppe i skogen mitt i stan, jag har varit med och spelat vid ett tillfälle. Det brukar bli en kort historia med mycket troll och kungar och prinsessor, perfekt barnteater. Idag gavs tre publika föreställningar varav jag var på den mittersta.

trollmorJag satsade på att gå direkt från pendeltåget, över bron över Maren, över Slussen och så rätt upp i skogen. Och det är verkligen rakt upp, väldigt brant på sina ställen. Det är dock det lättaste sättet att hitta dit, om man har otur kan man irra runt i Kusen hela dagen. Högst upp i Kusens backe spelar man. Jag var trött och varm när jag väl kom upp, sabla kondition… Jag kände ingen på scen men där vimlade ändå av bekanta ansikten, vilket ju förstås var roligt. Jag har inte chans att träffa teaterfolket så ofta nuförti’n. Särskilt efter förra veckans beslut att inte ställa upp och vara med på Det Där Projektet så var det skönt att träffa och krama på gamla vänner.

trollprinsessaPjäsen var kort, och handlade som vanligt om troll och prinsessor. Jag tyckte mig skymta både den trollperuk och trollklädsel i ensemblen som jag bar den gången jag var med. Årets upplaga av troll var kanske lite smartare än mitt troll, men det var i så fall en hårfin skillnad. Troll är ju som regel rätt korkade, men i gengäld riktigt roliga att spela. :) Speciellt i och med att publiken är olika storlek av barn, som inte tvekar att tala om för en om ens insats inte är trovärdig… Det är alltid en utmaning att spela för barn, och oftast en nyttig lärdom. Jag minns den gången, det är många år sedan nu, en skådespelare jagade en ”råtta” över scen, och publiken högljutt talade om för oss puckade vuxna att det faktiskt var en socka….

kungochprinsessa

Efter föreställningen gick jag och fikade med söta F. Vi gick till Nancy’s, and let me tell you. Jag har inte varit där sedan i juni, innan dess var det väl i april eller så. Maten är helt okej, men det är personalen som varje gång får mig att komma tillbaka. De kommer ihåg, jag är ingen stammis men de kommer ihåg. Jamen titta på det här…
Jag brukar alltid äta grillad wrap men tog idag en smörgås, vilket genast kommenterades. Vänligt och jag kände mig inte alls påhoppad, men hur i jösse namn kan de komma ihåg vad jag brukar äta? Vill du ha allt på, nej du äter inte oliver eller hur? Alldeles riktigt, på Nancy’s vill jag inte ha oliver. Tjejen i kassan slängde en blick på min beställning, Ingen wrap idag? Jag menar, seriöst!? :D
Jag släpade för flera år sedan med mig min dåvarande pojkvän dit, han småpratade med en i personalen om skor han skulle köpa. När vi sedan kom dit en andra gång ett halvår senare var första frågan han fick ”Hur gick det med skorna?”
De lyckas få en att känna sig välkommen, på ett alldeles unikt sätt. Maten är sedan riktigt bra, vilket gör sitt till men är inte den största anledningen till att jag vill komma tillbaka.

På det hela en mycket bra dag. Kanske lite mycket frisk luft, men många glada möten och en trevlig fika på det. Det var lite märkligt att komma till stan, första gången när jag faktiskt inte bor där längre. Lite samma känsla som när jag åker till mitt föräldrahem, det har varit hemma men är det inte längre. Märkligt.

Men som sagt, förjäkla trevligt.