Oj vad många som är upprörda över Hollywoodfruar och Anna Anka. Jag såg inte programmet, och har väl inte tänkt göra det heller efter alla dessa reaktioner. Men okej, jag har läst Newsmillartikeln.

Jösses. Man får lite ”Men varför äter de inte kakor?”-vibbar av Annas ord. Hon försöker så mycket hon kan att reta upp oss, och lyckas ju tydligen också. Jag känner igen retoriken från mellanstadiet, den imponerade sådär lagom på mig redan då.

”Jag är så bra, och ni är så dåliga.” Um, okej? Alltså, om Anna Anka lever ett så bra liv och är så lycklig som hon påstår är jag den första att gratulera. Att komma på hur man vill ha det och sedan skaffa sig det är berömvärt. Jag önskar att fler tänkte i de banorna istället för att gnälla sig igenom livet.

Men om jag skulle leva som Anna Anka verkar, och jag har nu inte sett programmet utan bara läst på Newsmill, så skulle jag få SPELET. Yäsch! Om jag blev behandlad som en ”kvinna” och inte som en ”människa” skulle jag bli galen.

Finemang om det är den miljö hon vill ha och hon får vad hon behöver i den. Ärligt alltså, det unnar jag vem som helst. Men det rimmar onekligen lite illa, folk som känner behov av att spy så mycket galla över andra brukar inte må så bra…

Det kanske har något att göra med… Okej, det här verkar elakare än det är menat, men hon framställer sig själv som den unga vackra trofé-hustrun, eller hur? Huruvida hon är vacker ska jag låta var och en bedömma, men ung? På de bilder jag sett verkar hon ungefär jämngammal med sin man tycker jag. Hur gammal är hon egentligen?

Advertisements