Puh. Nähä, om jag skulle ta en liten piratpaus. Återgå till navelskådandet och lämna politik-bjäbbandet därhän en stund.

Så. Teatern. Min älskade amatörteater. Mitt livs mål och det bästa jag visste under hur lång tid som helst. De senaste tio åren eller så har min hemvist varit STA, Södertälje TeaterAmatörer. Det är fortfarande viktigt för mig förstås, men… Jag tog en paus för ett tag sedan. Livet som amatörskådis är hårt, det tar mycket tid och kraft i anspråk och jag mådde inte bra. Det enda som skulle kunna få mig dit igen, sa jag, var Det Där Projektet. En vän vars förmåga och kreativitet jag har stor respekt för, och dessutom med Terry Pratchett som förlaga. Pratchett! Ja ni förstår ju… :D Jag bara måste vara med där, sa jag till mig själv. Jag sa det till henne också, jag gör vad som helst bara jag får vara med. Och hon dinglade drömrollen lite halvlovande framför näsan på mig.

För några månader sedan flyttade jag från Södertälje, blev sambo i Stockholm. Södertälje ligger fortfarande bara någon timme bort, det är inte ogörligt. Väl?

Och nu är det dags, och jag börjar räkna på restiden. Om jag slutar jobbet då, och repetitionen börjar … Med mitt rullande och oflexbara schema så hinner jag i tid med andan i halsen var fjärde vecka, om tågen går i tid. Övriga veckor blir jag ohjälpligen sen. Nog skulle jag kunna mecka runt arbetstiden med hjälp av mina kollegor, det har jag ju gjort förr, men tidigare har jag bara haft en kort promenad hem på kvällen efter repetitionen, inte en dryg timmes resa med pendeltåg och buss… Plötsligt känns det som att Södertälje ligger lite längre bort.

Jag sa nej. Igen. Till något fantastiskt och roligt och SÅ spännande. Jag känner mig som en svikare, och jag vet att jag kommer hinna ångra mig många gånger om. Sådana här vuxenpoäng hade jag hellre varit utan. Murf!