Janne har redan berättat om sitt och Stefan Flods möte med ECPAT och Rikskrim i förra veckan. Jag känner att jag vill säga något om det.

Att man föreslår ett möte med representanter för Piratpartiet för att få ge sin version och öppna för samtal är ju förstås hedervärt. Samtal och förståelse för varandras verksamheter är liksom en bra grej. Vi gillar sånt.

Men sedan verkar det ha gått snett. ECPAT och Rikskrim verkar ha utgått ifrån att sådana där pirater inte begriper vad för hemskheter det är man jobbar med. Ja, eller mot. Att det första som måste göras för att öka förståelsen är att göra det klart exakt hur vidrigt en del vuxna människor beter sig mot små barn. I sin presentation för Stefan och Janne visade Rikskrim upp bilder och små filmklipp på övergrepp på barn. Man är också lite oförsiktig och låter dessa bilder ligga kvar och visas medan man fortsätter prata. Ordentligt upprörande material, milt sagt, för den som inte är van.

Hur de hade tänkt att samtalet skulle utvecklas efter detta, det vet jag inte. Hade man ens tänkt på hur potentiellt uppslitande det vore att visa barnporr för två oförberedda lekmän? ”Jo förresten, nu tänkte vi visa lite utnyttjade barn, det-är-väl-okej-titta-här!”

Jag har ingenting att jämföra med. Jag undviker material som skulle kunna påverka mig så hårt när jag kan. Jag vill inte se, jag vill inte veta hur pedofiler gör, jag mår illa av alltför realistiska skildringar av våld och förnedring även när jag vet att det är fejkat. Det närmsta jag kommer är väl tio sekunder Two girls one cup, innan jag kom mig för med att stänga av. Det var länge sedan och de tio sekunderna ger mig fortfarande kväljningar när jag tänker på det. Barnporr? Riktig barnporr med riktiga barn? Aldrig i helvete!

Att visa det här materialet gjorde knappast något för att underlätta kommunikationen och öppna för ett givande samtal. Det minsta man hade kunnat begära vore att på förhand tala om vad som väntade, innan de gick dit. Mentalt förberedda hade kanske utgången blivit en annan, mer konstruktiv. Nu verkar det snarare som att ECPAT och Rikskrim såg det hela som en tävling, och när de lyckades chocka piratpartisterna så hade de vunnit. Av mötet, av förståelsen och framtida positiva effekter kvarstår noll och intet.

Jag kan förstå att Rikskrim och ECPAT inte tänkte på att detta är material som de vant sig vid, som de blivit avtrubbade till att acceptera tillräckligt för att kunna jobba med det. Vi vanliga dödliga mår dåligt av att exponeras för sånt, och någonstans där tycker åtminstone jag det börjar framgå hur otroligt bra initiativ detta möte var, eller kunde ha varit.

Vi behöver mötas, vi behöver kommunicera. Nätet och sociala media är ett ypperligt forum för detta, både ECPAT och Rikskrim skulle må bra av att visa sin närvaro i större utsträckning. Vi och dom-känslan behöver inte förstärkas ytterligare, snarare tvärtom.

******

Med det sagt… Bara de inte försöker göra det med mig. Med vilken rätt utsätter de min själs älskade för en sådan här sak? Hur har de mage att få honom att må dåligt? Jag har aldrig haft med någondera att göra, och jag har sannerligen ingen önskan till det efter detta. Rikskrim och ECPAT, stick och brinn.