Dessa dagar är en smula frustrerande här på kontoret. Ventilationen är avstängd medan några nissar meckar med… tja, ventilationen. Jag vet inte riktigt vad det är de gör. Luften blir snabbt instängd, det blir varmt, det känns syrefattigt. Normalt sitter vi här med filtar, jovisst serrö chefen har köpt in varsin babyblå fleecefilt till oss allihop, och hackar tänder året om. Fast inte just nu dådå…

Lägg till denna sövande värme att det igår var No Google Day. Ett intressant experiment tyckte jag. Särskilt som syftet inte vara att rakt av tokdissa Google, utan mer få en att fundera på hur mycket man lutar sig mot Googles tjänster. Hur mycket det har blivit synonymt att använda Google och nätet. Hey, I can do that!

På morgonen, innan jag ens visste om vad det var för en dag, löste det sig genom att nätverket behagat gå ner under natten. En normal morgon petar jag i mig lite frukost framför datorn, kollar gmail och reader och kanske lite annat smått och gott innan jag hastar iväg till jobbet. Nu hanns det inte med, lite internetlös frukost fick det bli. No biggie.

Framme på jobbet brukar jag normalt ha minst både privat mail och rss-läsare uppe jämte jobbditon, att ha som stimuli under dagen. Under perioder med monotona arbetsuppgifter är det jätteviktigt att ha något som bryter av och sparkar igång huvudet, jag läser bloggar.

Okej, inte igår. En del av de jag följer har jag visserligen bokmärkt, men vem orkar surfa runt och hålla koll på dem? Inte jag, inte en chans. Lite Twitter blev det, och flera gånger fick jag smälla mig själv på fingrarna för att inte kolla upp någon random sak på Google. Jag hade inte en aning om att jag brukar göra sånt så ofta.

Surade lite över att min arbetsgivare inte tror oss om att kunna hantera Facebook på arbetstid, det hade varit perfekt att ha till hands en dag som igår. Det är likadant med YouTube som också är spärrat, men det var ju å andra sidan bara bra just igår. (Japp, jag ser det absolut som en förtroendebrist från arbetsgivarens sida. Som att vi verkligen inte förväntas kunna hantera det, som att man är övertygad om att vi skulle sitta och surfa bort vår arbetstid på YouTube om vi gavs möjligheten. Bah. Sätt upp regler, och se till att de efterföljs, fine. Men att rakt upp och ner spärra vissa siter? Kränkande. Medeltidsfasoner. Särskilt som vissa sociala siter är tillåtna, Twitter och Livejournal exempelvis, men inte andra, som Facebook och YouTube. Störtfånigt.)

Iallafall. Det var alltså varmt och kvavt, och de sätt jag normalt har för att hålla huvudet på skaft var off limits. Jag blev trött. Så fruktansvärt trött. Fick svårt att fokusera, jag till och med sluddrade i telefon med en kund. Jo tjena, det här var ju lyckat. Flera gånger tänkte jag att det där ska jag kolla upp imorgon, när jag kan googla det. Att leta upp en alternativ sökmotor kändes som en alltför stor ansträngning.

Jag släpade mig från kontoret raka spåret till ett pass på Friskis&Svettis. Höstens första och jag har knappt rört mig sen i… februari? Mars kanske? Mera trött! Milt sagt, herrejäklar vad trött jag var. Det var ingen ansträngning alls att undvika Google-tjänster resten av kvällen, innan jag stupade i säng.

Jag vidhåller att det var ett intressant experiment. Visst var jag medveten om att Google påverkar mitt dagliga liv, men att det mer skulle bli en fråga om att skjuta upp saker en dag istället för att söka nya vägar och tjänster var lite tråkigt. Och idag är readern knökfull av nya blogg-poster, jag som nyss kommit ifatt efter semestern. Meh. :)

Och precis som jag skrev ovanstående både hörde och kände jag hur ventilationen surrade igång igen. Luft! Svalka! Ah! Det är i sanning de små sakerna som gör’et… :)

Annonser