Liksom Sofia på Bloggvärldsbloggen blir jag glad när jag nås av vad den nye ägaren till www.resonerar.se har gjort.

Inte för att jag kände Helene, jag upptäckte hennes blogg strax innan hon blev sjuk och följde bara hennes sista månader i livet. Så mycket hon nu orkade blogga då, förloppet var snabbt och snart var hon död. Jag plockade aldrig bort henne ur rss:en, jag städar där väldigt sällan och hon skrev ju ändå ingenting längre så vad spelade det för roll.

Nå. Helenes blogg försvann, av misstag har jag förstått. Någon annan köpte domänen. En vacker dag låg en ny post från Alter Ego i rss-läsaren. Reklam. Sedan kom en till, reklam för något annat. Olustigt, men säkert inte lika olustigt som för många av dem som liksom jag låtit henne ligga kvar, men kanske för att de kände henne och stod henne nära. Illa nog var det att hon hade velat att bloggen fanns kvar, att få den ersatt med reklamutskick måste vara oerhört ledsamt för de som fortfarande sörjer henne.

Vad som var bra var att det blev en hel del diskussion kring vad som händer med ens digitala spår när man dör. Hur vill du att dina anhöriga ska göra med din blogg, med ditt Facebook-konto eller konton på andra siter? Och om du nu vill att något speciellt ska göras, hur ska du låta dina anhöriga få veta det? Det behöver funderas på, jag vet inte hur jag tycker för egen del egentligen.

Tack och lov har någon gjort den nye ägaren uppmärksam på vad det är för domän han köpt, och han har nu valt att agera på den informationen. Snyggt. Heder åt det.

Alter Ego får nog ligga kvar i min rss-läsare ett litet tag till.

Annonser