Idag är det gamla nyheter att The Pirate Bay släcktes igår, genom att Stockholms Tingsrätt hotat Black Internet med vite om de inte hindrar alla som vill att nå TPB. Allt på uppdrag av den stora underhållningsindustrin som stämt Piratbukten. Klippt kablarna, vägrar leverera till just den adressen, hur man nu vill se det. Jag satt i soffan igår med en klump i magen, försökte få rätsida på vad jag tycker och känner.

Jag förstår inte mycket av det juridiska här, det är jag gärna först med att påpeka. Jag känner inte till praxis och hur resonemangen går. Men jag undrar varför det går att genomdriva en avstängning efter en stämning lämnats in, när det aldrig gick så långt i brottmålet som var uppe i rätten under våren.  Inte ens efter att en fällande dom nåtts i tingsrätten var det tal om att driva igenom en stängning av siten, men bara efter att en stämning lämnats in går det visst bra. Nåväl.

Det skrämmer mig. Storföretag kan genomdriva att en site stängs ner, liksom bara för att de vill det. Det kommer mig att undra vad nästa steg blir, vilken nästa misshagliga site blir som plötsligt bara inte finns längre. Vem vet hur skiv- och filmindustrin kommer resonera om en vecka eller en månad. Jag inser att jag som en god medborgare förväntas lita till rättsväsendet, de ska ha allas vårt bästa för ögonen. Men det stämmer ju inte längre? Kommer det till en konflikt mellan vanligt folk och ett stort företag så agerar svensk domstol till företagets fördel. Oftare och oftare, det är den utveckling jag ser.

Såhär då. Är ni rädda för terrorister? Att någon ska få för sig att spränga en byggnad eller så i er närhet? Det är inte jag.

Nej men faktiskt. Inte för att risken absolut inte finns, det gör den säkert. Mindre här i Sverige än i Irak, större i Stockholm än i Mellerud. Jag kan gå ut på morgonen och det finns alltid en risk att jag inte kommer hem igen. Men jag är inte rädd. Jag vägrar. Terroristens mål är att få mig, oss alla, att bli rädda. Att ändra vårt beteende, av rädsla och en önskan om att känna oss trygga. Jag vägrar, fan i mig. Det är ett medvetet val, och det var inte lätt att fatta. Men jag är inte rädd.

När storföretag och rättsväsende agerar som de gjorde igår, däremot… Då blir jag rädd. Ska det vara så?