Jag har fnissat mycket de senaste dagarna åt en kollega som precis upptäckt det där med bloggar, och att man kan blogga själv. Hon berättar vitt och brett om hur hon ska köpa en dator, för det har hon ingen egen, och sedan ska hon sitta hela kvällarna och blogga och skriva och lägga upp bilder… Hon är alldeles lyrisk. Over the moon. Bland annat förklarade hon för alla som ville höra på att man kan tjäna pengar på bloggandet också, men det var inte alls det viktiga. Så det så.

Jag har inte hjärta att tala om för henne att jag känner till hur det fungerar redan, att jag är inne på min… *räknar efter* fjärde inkarnation av personliga skriverier på nätet, att när jag började var det ingen som hade hört talas om det där med blogg, då kallade dom det reload.

Hon skickade mig en länk, så stolt. Hon skriver om vad hon åt till lunch, att det snart är helg och att hon är trött. Minsann.

Jag försöker vara pepp för henne, men det är inte alldeles lätt.