Idag går det vuxenpoäng till mig. Jag har varit hos tandläkaren.

Alltså, jag går på regelbundna besök och så. Det är inte alls sjävklart, det tog tio år av tandläkarskräck i vuxen ålder innan mitt förrförra ex gav mig en spark i rätt riktning. Jag är honom evigt tacksam för det, men jag tycker banne mig inte om det. Det är sådan där sak som inte tål att funderas närmare på, börjar jag vela det minsta kommer det sluta med att jag aldrig går tillbaka. *brrr!*

Så när det började ila i en tand mer än litegrann så gjorde jag det enda vettiga. Ignorerade det. Såklart. I flera veckor gjorde jag mitt bästa för att strunta i att det var sjukt obehagligt med varmt eller kallt i den delen av munnen. Men när det blev ännu mer känsligt, jag kunde till exempel känna pulsen slå upp i tanden när jag promenerade fort, då blev det svårare.

Men vadå, jag hade ju inte ont? Kanske vore det bättre att vänta till nästa besök, jag var ju där för inte ens ett halvår sedan? Eller… Fast kanske? Eller näh. Eller, jo…

Äsch, jag ringde och frågade. Bokade ett besök.

Tusen kronor fattigare. Och det var inget som behövde åtgärdas, antagligen bara en lagning som ligger lite nära nerven eller vad hon nu sa, men att ha fått någon som vet vad de gör säga det till mig är värt varenda krona. Det lär ju fortsätta ila, men nu vet jag i alla fall att inte hela tanden är på väg att implodera eller smulas sönder eller nåt. Jag lovar, det är så värt det. Plus att jag nu slipper gå dit på ett och ett halvt år.

Annonser