Jag velade in i det längsta om jag skulle åka in till Humlegården igår. Hem och slappa eller stå upp och visa sitt missnöje, återhämtning eller samkväm?

Så mycket till demonstrerande blev det nu inte, jag kom dit lite sent och blev snabbt uppslukad av en liten skara piratpartister som stod under träden och snackade. Lyssnade med ett halvt öra på talarna, men det var tydligt att det viktiga för de flesta här var att träffas och prata med varandra istället för att bli pratade till.

Snart satt jag i gräset i solen, det var som väntat en ljuvligt skön sommarkväll. Emma, Anna, Unni, JonathanRick, Daniel och Mia och en hel hög andra för mig kända och okända. Om jag skymtade Mary så kände jag ändå inte igen henne. Jag umgås alldeles för lite med folk, tror jag. Utgick i alla fall från att i stort sett ingen kände mig. Någon bjöd på vin som jag dock avböjde. :)

Fint folk kommer sent heter det ju, och lagom till att vi började planera att uppsöka mat och öl så dök Joshen och Drottningen upp med sin lilla lilla nya människa. Misstänker att de blev smått överfallna, så många ville hälsa och titta på den lilla människan.

Kvällen avslutades en bit bort med, just det, mat och öl. Rick satt och läste på inför kvällens TV-insats mitt i alltihop, kastade i sig sin mat och drog sedan. Han borde verkligen se till att tagga ner ordentligt ett tag, ingen är hjälpt av att han stressar livet ur sig. Hur bra ledare är man om man är för trött för att orka lyfta blicken? Är man trött blir man korkad. Skärpning grabben, du vet bättre…

Vi satt kvar ända till jag tyckte att jag behövde åka hem för att göra tidig kväll. Lite ordning är det på mig, jag jobbar tidigt den här veckan. Men den ljumna Stockholmskvällen gjorde ändå att det kändes lite som semester.