Dagen började i och för sig inte så tokigt. Jag sov länge, hade en långsam morgon i ensamt majestät, skrotade runt sådär som man gör när man är ensam hemma och ledig. Väldigt skönt. Efter lunch kom min själs älskade hem efter att ha varit i Visby en vecka och det var förstås härligt att få ha honom nära igen. Han var helt slut, och det kanske inte är så konstigt. Tydligen är inte första prio på Almedalsveckan att sova och pilla naveln…

Vi hade planerat in grillkväll med vänner ikväll, såhär i efterhand borde vi väl ha listat ut att åtminstone en av oss inte skulle vara helt på topp. Nåja. Strax började vi göra oss i ordning för att gå och handla mat att elda och åka tvärs över stan.

Men var är älsklingens plån? Det var borta, stod inte att finna. Vi började bli rejält försenade när vi till slut fick inse att det inte fanns i lägenheten. Bara att börja ringa och spärra kort och göra en polisanmälan. Meddela våra vänner att vi var på väg men det skulle ta en stund det här. Efter mycket om och men kom vi iväg.

Nästan framme vid affären insåg vi att vi glömt vår present till värdparet. Jag sprang hem medan min älskling gick in för att handla. Det är lite uppförsbacke från tunnelbanan, jag var förstås svettig och varm när jag kom hem igen. Bläsch. Hämta presenten och så störta iväg igen.

Hm, såg inte mina skor lite konstiga ut? Jo titta, mina sandaler som tjänat mig troget i bortemot åtta år utan att mer än gå upp lite i en söm, hade definitivt gett upp andan. Jag kände inte att jag hade tid att byta, och de höll ihop hjälpigt fortfarande så det fick vara.

Skor

I affären hade den självscanningsmakapär som Janne valt beslutat sig för att sluta fungera, så han stod och väntade på att personalen skulle fixa det åt honom. Nu var vi fruktansvärt väldigt sena.

Janne fick ett anfall av magknip extraordinaire på väg till tunnelbanan, dags för honom att äta något väldigt snart.

Sedan började det regna.

Vi ringde och avbokade. Det var tydligt att vi inte var menade att bege oss ut idag. Grilla får vi göra någon annan gång. Till vädrets försvar ska sägas att vi hade bara hundra meter kvar till porten när det började vräka ner, så vi blev bara lite dränkta.

Grillkorven i stekpannan istället för på grillen, och sedan en tvåtimmars tupplur. Sådär, mycket bättre.

Annonser