Ännu en dag med regntunga skyar. Herrejestanes så skönt det är! Hög mysfaktor, och liksom ett täcke av kravlöshet och lugn så snart man lyfter blicken. Det är något jag har börjat göra mer och mer på sistone, lyfta blicken och söka horisonten. Se sammanhang och blicka lite framåt. Se livet, liksom. Om hörnet ligger förändringar och väntar, och jag i min tur väntar på grönt ljus för att börja genomföra dem.

Träffade en god vän häromdagen. Drack kaffe och uppdaterade oss om vad som hänt sen sist, pratade och pratade. Bland annat kom vi in på det där med ålder. Hur vissa inte kan hantera att bli lite äldre, och andra finner sig till rätta utan större ansträngning.
Att fylla trettio var för mig ytterligt odramatiskt. Jag har aldrig känt något tvång att bete mig som min ålder, som att det funnits några förväntningar som jag i min aningslöshet inte kunnat infria. När man pratar mental ålder har jag alltid skämtsamt hävdat att jag stannade vid tolv. Min goda vän gjorde mig uppmärksam på att vi båda faktiskt är… trettio. Vuxna, med god marginal. Det behöver inte betyda att tolvåringen är avhyst för gott, bara att trettioåringen finns där och faktiskt har koll på läget. Klarar av att ta ansvar och ser de större sammanhangen. Vi enades om att det var en bra känsla, positiv och ingenting som behövde angstas över.

Jag misstänker att jag låter ganska dryg så fort jag påpekar att jag aldrig drabbats av åldersnoja. Det ligger inte för mig helt enkelt, och det gör mig ont när jag möter någon som verkar tro att man ska ha ångest över att bli äldre. Det är faktiskt inget tvång, och det är nog det jag vill föra fram när det kommer på tal. Därmed inte sagt att man kan välja bort den när den slår till, men med medvetenhet kan man göra mer.

***

Och så något helt orelaterat. Jag gillar väder. Well duh, jag har ju till och med min söta lilla weatherpixie i en widget här intill så det kommer väl inte som en överraskning för någon. Jag visste inte hur mycket jag stört mig på SMHIs krångliga hemsida förrän någon tipsade om klart.se. Halleluja. Eureka. Här ska slösas många timmar. Och det är ju stört omöjligt att misslyckas med John Pohlman under sina vingar. Klockrent.