Jag kan inte komma förbi tanken på hur lika allting ändå känns. Jämfört med riksdagsvalet 2006, menar jag.

Då hade vi ett helt annat läge, ingen visste hur bra eller dåligt vi skulle göra ifrån oss men vi var segervissa trots att partiet bara funnits i några månader. Nu har vi klart mer på fötterna i form av väljarundersäkningar som ger oss minst ett eller två mandat. Då sprang jag runt med en hel hög med valsedlar till ett par vallokaler i Södertälje. Idag har jag inte ens tagit mig till min egen vallokal eftersom jag förtidsröstade i torsdags.

Gårdagen blev inte så lugn som jag hade tänkt mig, jag ägnade mycket tid åt gårdagens post, åt att svära och tänka och bearbeta. Adrenalinnivån gav inte med sig förrän frampå natten. Jag har således inte gjort mycket annat idag än ta den lugna dag jag först vikt för gårdagen, och åt att ladda för valvakan. Den vill jag inte missa! Strax är det dags att ge sig av dit.

Tack för alla vänliga ord på förra posten. Kloka råd kan man knappast få för många av.