Jag håller med Mymlan, och fnissar ohämmat åt drfs utbrott.

Visst, jag är ickerökare. Har aldrig rökt. Har aldrig ens testat (om man bortser från fejk-cigaretterna vi rullade på teatern, med oregano). Jag tycker att cigarettlukt är något av det vidrigaste som finns som man kan råka ut för i vardagen. Uäsch.

Om jag fikar sitter jag aldrig på uteserveringen. När jag kliver av tunnelbanan eller pendeltåget anpassar jag min gånghastighet så att jag inte hamnar efter de rökare som genast tänder en cigg.

Jag säger inte till rökare att jag störs av dem, jag flyttar bara tyst på mig. Och visst vore det skönt att slippa, om rökarna i ett slag förpassades långt bort från mig, om de slutade vara ett problem för mig.

Men seriöst, lagstiftning?

Det har hänt ett par gånger, vid busshållsplatser och i vänners sällskap, att frågan Är det okej om jag röker? dyker upp. Och jag svarar alltid ja. Då luktar det plötsligt inte fullt lika illa, och jag blir av någon anledning inte alls störd av cigarettröken.

Jag har en kollega som är parfymallergiker. Hon har knappt råd att åka bil till jobbet, men är tvungen eftersom kollektivtrafiken inte är ett möjligt alternativ för henne. Det är hennes fel att jag inte kan pimpa min arbetsplats med väldoftande krukväxter, det är hennes fel att vi aldrig har avtackning eller firar med tjusiga blomsterarrangemang. Det är inte förbjudet att ta hit blommor eller använda parfym. Men vi gör det inte.

Respekt. Det funkar.