I min Reader väntade imorse den här posten av Franklin. Han kommer då och då med sådana här tänkvärda och klockrena poster som gör honom till en fröjd att följa. Jag hade personligen aldrig kommit på tanken att koppla ihop beatboxing med Una-bombaren…

Franklin har en del intressanta tankar om teknik, som jag kommer på mig själv med att sitta och nicka igenkännande åt, även om jag kanske inte håller med honom i precis allt. Tekniken i sig är inte ond eller god, vi är inte slavar under tekniken per automatik. Däremot kan vi välja att använda den mer eller mindre begåvat. Tekniska lösningar i smått eller stort är en del av vad det innebär att vara människa. Om vi sedan gör som Ted Kaczynskis fans och använder internet för att diskutera hur dåligt och ondskefullt och hemskt det är med teknik… Ptja. Man kan göra så, men det är  inte rätt.

En stund senare blev jag uppmärksammad på den här posten på Free the Mind, som åtminstone indirekt handlar om genmodifiering. Jag har en instinktiv motvilja mot genteknik, tänker genast på genmanipulerade grödor och Monsanto. Jag blir illa berörd helt enkelt, och vill nog helst inte få den motviljan ifrågasatt. Det fick jag nu, och jag får nog inse att jag behöver läsa på mer. Om det nu inte är tekniken i sig som är det problematiska, utan människors dumska, då gör vi nog bättre i att fokusera på dumskan istället. Men jag har fortfarande svårt att svälja att inte all genmodifiering är av Ondo…

Så tillbaka till Franklins post, och videon han postade. DubFX gör inte direkt min typ av musik, men jäklar i min lilla låda. Det här är bra. Han använder sin röst, och bara sin röst, till att göra musik som inte hade kunnat åstadkommas utan den teknik han väljer att använda. Och han gör det ute på gatan, no less.

Detta kom mig att tänka på en annan artist, som också samplar och loopar sig själv, som jag läste om för några månader sedan. Men var, vem var det som skrev om henne och vad hette hon… Efter lite hjälp från Janne hittade jag posten hos Wil Wheaton, i februari i år. Artisten i fråga heter Zoë Keating, och hon använder inte sin röst utan sin cello, tillsammans med en MacBook. Magnifikt.

Det är verkligen bara vår egen kreativitet som sätter gränserna. Kreativitet och talang i lagom dos, med en nypa teknik därtill.

Annonser