Det var tydligen fel av mig att tro att vintermörkret inte påverkar mig. Bara för att man inte drar på sig jordens vinterdepression betyder det inte att man är oberörd. Well, duh.

Jag har i alla fall inte varit medveten om det förrän nu. Men med det återvändande ljuset och värmen nu under våren har jag känt en ökande… Lust. Kraft. Vilja att göra… saker. Sådär lagom vagt och bra. Som om jag gått omkring med en våt filt virad kring huvudet under flera månader och nu plötsligt kan andas. Jäsiken vilken lättnad.

Det borde bero på ljuset och våren, eller hur? Och kanske hänger det ihop med att det nu gått tillräckligt lång tid, sedan förra vintern gubevars, efter att jag blev utsatt för mitt livs svek av vad jag trodde var vänner. Det svider fortfarande, men det färgar inte hela mitt liv längre, och herregud vad jag har längtat efter det. Usch och tvi för den sortens vänner. Bläsch!

Så jag håller sakta men säkert på att bli en sån där som påverkas av dagsljus och vintermörker. Jahapp. Är det svenskt, kanske? Eller är det åldern? Oavsett vilket kommer säkert mamma bli glad när jag börjar hålla med henne om vikten av frisk luft och solljus. Nåja, vi är inte där riktigt än.

Annonser