Jag är blodgivare, vilket inte är någon som helst nyhet för den som känner mig. Blodgivare och pirat. Kombinationen är fullständigt självklar, och därför gladde det mig stort när Sharing is Caring 4.5 drogs igång. Lämna blod och tala om att du gjort det på kampanjens hemsida, så ska vi visa den positiva kraften som finns i piratrörelsen.

blodbanner_webb_neutral1

Sharing is caring. Dela med dig av det du har om någon behöver det. Det behöver inte innebära att låna ut en schysst bok till en polare, eller att ladda ner ner en låt för att se om man vill köpa den. Det kan precis lika gärna handla om blod.
Blodbristen på landets sjukhus är nästan alltid stor och riskerar att leda till att människor som av någon anledning behöver en blodtransfusion inte överlever. Jag tycker inte att det är okej, och alltså lämnar jag blod regelbundet. Det kostar mig en halvtimme (betald arbetstid dessutom, så jag vet inte om det kan räknas som en kostnad direkt ;)) och man bör inte lyfta tungt eller träna samma dag. That’s it. Detta mot att jag är delaktig i att rädda liv, mänskliga liv, kanske till och med ditt liv. Som sagt, för mig är det ett riktigt enkelt val.

Jag tog god tid på mig på lunchen. Istället för att gå in och fortsätta jobba när jag ätit klart tog jag med mig passerkort och leg och gick ut i solen. Blodbussen står parkerad precis härutanför idag. Hälsade på den alltid lika vänliga sköterskan (seriöst, den charmkurs de får gå måste vara något i hästväg) och fylla i en deklaration om att jag är fullt frisk. Ingen väntetid idag, det var bara att hoppa upp på en brits och lägga sig tillrätta. Jag insåg först då att jag just idag har min Integrity by Bahnhof-tisha på mig. Så passande. :)
Smuttade päron-Smakis och småpratade med nästa sköterska, lika trevlig hon. Jag försökte förklara Sharing is Caring, hon hade aldrig ens hört talas om Piratpartiet. Tänk, jag blir alltid lika perplex varje gång någon säger så, hur kan man ha missat det? FRA-lagen då? Ipred? Nä, ingenting. Men hon lyssnade i alla fall och verkade nöjd med att vi vill göra reklam för blodgivning. Gott så. Vi kom överens om att själva sticket inte så mycket gör ont som… svider. Det svider till litegrann och sedan känns det inte alls. Myggbett är faktiskt värre, de kliar ju dessutom…

Jag fick med mig en Smakis till, och en Trisslott som tackförbesväret. Ska skrapa den senare och se om jag vann något. Och unna mig något gott till eftermiddagsfikat, det har jag förtjänat idag. :D