Pust, vilken vecka detta verkar bli.

Förkylningen slog alltså till i början av förra veckan. Gå hem från jobbet, avboka träning och boa in sig. Det var väldigt skönt. Sluta försöka hålla koll på vad som händer, slå på TVn och låta kroppen fokusera på att bli frisk igen. Det har den lilla obetydliga nackdelen att det när man sedan ska ta sig tillbaka ut ligger ett litet berg av olästa poster och väntar, och massor av saker har hänt medan man var borta.
Men det var bliss. Ändå. Jag såg om en hel massa Buffy och Angel, och som sagt sjukt många timmar Star Trek. (Två avsnitt till nu, och sen kan jag gå vidare till de första filmerna, och The Next Generation, och Deep Space Nine, och… Jag har gett mig den på att se rubbet. Kan man kalla sig själv sf-nörd utan att ha sett Star Trek egentligen?)

Och när jag nu är tillbaka på banan igen så gör mitt jobb allt det kan för att hindra mig från att komma ikapp. Jag har nu fler olästa poster i rss:en än jag hade i söndags. Meh, liksom. För varje läst item dyker det upp tre nya olästa, åtminstone känns det som det. Att blogga själv är ju bara att glömma. Inget annat än det mest nödvändiga, som att hålla ett öga på mailkorgen, hinns med. Jag tror jag har pratat för vad som normalt skulle räcka ett par veckor de senaste tre dagarna, och det med min fortfarande förkylningsskrovliga röst, aj aj aj.

Och tänka sig att medan jag var borta som kom våren. Här vänder man ryggen till, och så poff! Imorse såg jag de första snödropparna invid en husvägg, men de har bevisligen stått där ett tag utan att jag fått syn på dem. Och på fredag är det vårdagjämning. Jag har ännu inte vant mig tanken på att kunna gå ut utan bylsiga tjock-kläder, och det är mycket förvirrande med så mycket dagsljus om dygnet. Jag är inte redo för det här.

Annonser