Läser hos Rick att moderaten Olah Örtengren har påpekat hur lätt det är att komma undan FRAs kränkande övervakning. Det är en så förbluffande enkel lösning att han verkar uppriktigt förvånad att inte fler förespråkar det. Välj bort internet och telefon.

Jag bara gapar. Stirrar på skärmen. Läser meningarna igen, och försöker förstå vad han menar. Undvik telefon. Undvik internet. Jamen… Alltså. Hurdå?

Låt mig klargöra en sak. Jag är fyllda trettio. Jag är gammal i sammanhanget. Jag är inte uppvuxen med nätet, utan hade tagit studenten första gången jag kom i kontakt med internet. Jag är en nät-immigrant, inte en inföding.

Jag har aldrig besökt min bank. Aldrig. Trots ett flertal sparformer och bolån och grejer så har jag aldrig satt min fot på mitt bankkontor.

När jag var yngre hade jag en dagstidning, men när berget av gammalt papper växte sig alltför stort utan att jag kom iväg till återvinningen med det tröttnade jag och sa upp prenumerationen. Nu läser jag ett antal morgontidningar på nätet istället.

När jag träffar mina vänner föregås detta av ett visst mått av planerande. Via mail, oftast. Vem har tid vilken kväll, vilken film har vilka sett, och vet någon ett bra fik som de andra aldrig varit på? Om jag letar fik gör jag det, tadaa, på nätet. En bra hemsida är  A och O för att jag ens ska överväga att gå dit.

Min favoritbutik i hela Stockholm är SF-bokhandeln, men om de visar i katalogen på sin hemsida att boken jag vill ha inte finns inne just då så bemödar jag mig inte om att gå dit.

När jag köpte min kamera letade jag efter lämpliga kandidater via Pricerunner.se. Jag hittade olika kameramodeller och butiker som förde dem, och slutligen klickade jag mig vidare och la en beställning i en webshop. Jo, jag besökte också ett par elektronikbutiker nere på stan, men deras personal var så nonchalant att jag vände och gick hem istället.

Jag bokar träningspass på Friskis & Svettis hemsida. Det är enda sättet att få plats, passen är oftast fullbokade långt i förväg.

Jag och min pojkvän diskuterar vad vi ska ha till middag och planerar andra inköp under dagen via mail och sms. På så sätt får vi kvalitetstid när vi väl ses på kvällen, efter jobb och träning och allt vad det kan vara.

Det här är bara ett axplock, och jag är övertygad om att de flesta av oss har liknande liv idag. Visst, ingen har tvingat mig att använda internet till i princip allt som rör mitt vardagliga liv. Och telefon. Jag kan inte föreställa mig ett liv där jag inte kan lyfta på luren och ringa ett samtal. Kan någon av er?

Men att låta bli, hur skulle jag göra då? Jag har varken tiden eller pengarna att göra de förändringar som Olah Örtengren tycker är lösningen. Ingen höll en pistol mot mitt huvud, ingen tvingade mig att börja använda internet, att leva en stor del av mitt liv här. Ingen berättade heller att jag tio år senare skulle behöva välja mellan att ge upp min personliga integritet och att  flytta ut till en hydda i skogen och leva eremitliv. Är det vad moderaterna menar när de pratar om individens frihet att välja?

Annonser