Nä, men jag hade väl inte tänkt hoppa på den där tre-veckors köpbojkotten. Den som började igår, och som vill vara en markering att vi inte gillar alla dessa dumheter som underhållningsindustrin pysslar med. Det finns en Facebookgrupp och hela köret, och hade jag inte varit på jobbet nu så hade jag letat upp en länk åt er. Den innebär inga köp av CD-skivor, av filmer eller datorspel. Inga biografbesök. Inget hyrande av filmer.

Jag hade inte tänkt vara med, för nu har det äntligen slutat eka i plånkan och jag är så sugen på att skaffa de senaste dvd-boxarna på önskelistan. Det var lite knepigt, för jag hade ännu inte ersatt de nu hutlöst trasiga jeansen, och nog behöver jag ett par nya vårskor snart, ett par utan femkronestora hål i sulorna. Vad göra, kläder eller tv-serier? Normalt hade det varit ett enkelt val, naturligtvis prioriterar jag serier. Hellre går jag till jobbet i småtrasiga kläder och skor. Duh, liksom!

Men den här bojkotten då. Det verkar som att var och varannan post i min rss handlar om den, även om den nog inte fått så stor spridning att det faktiskt kommer ge tillräckligt stort avtryck. Roligast att se tycker jag Marys engagemang är, hon skriver bitigt och självklart om piratfrågor över lag även om hon i själ och hjärta är moderat. Men om en femtioplus moderat kan så kan väl jag! Seriöst… ;)

Sagt och gjort. Istället för att surfa till amazon.co.uk så stannade jag till på stan och köpte byxor igårkväll. Och let me tell you, det är en mycket trevlig känsla att komma till jobbet i hela kläder! (Jo, jag har fler byxor, men inga som är lika bekväma och snygga, och alltså väljer jag hellre bort dem.) Kanske kommer jag nu ha råd med lite mer garn den här månaden också.

Så jag antar att jag borde tacka underhållningsindustrins lobbyister som viskar sådana korkade saker i våra politikers öron, jag borde tacka våra världsfrånvända politiker som okritiskt lyssnar på dem. Om det inte vore för att ni beter er som sådana ärkepuckon hade jag inte kommit iväg och köpt nya kläder till mig själv.

Tack!

För det är ju så, jag lägger mer än gärna pengar på underhållning. Men jag har inte ekonomi nog att slippa välja. Hur många av de riktigt unga idag är beredda att lära sig att betala för sin underhållning, men saknar de vettiga alternativen? Hur många presumtiva kunder håller man på att skrämma bort med DRM-skadade varor och dumheter som exempelvis IPRED?

Jag har inga länkar just nu, jag sitter ju på jobbet och känner mig aningen hindrad att göra ordentlig research. Istället är jag fräck och åker snålskjuts på Marys post om köpbojkottens första dag. Där finns en hel hög med matnyttiga länkar och därtill en lista på fler bojkottare. Iväg och läs!