Det är flera  svenska användare som inte förrän nu upptäcker Twitter, jag har en hel hög av dem i min RRS och det är lite kul att se hur de utforskar och ser vad det finns för möjligheter med microblogging.

Jag gillar verkligen formatet, begränsningen på 140 tecken gör en hel massa spännande saker när man ska försöka uttycka sig. Det går inte att linda in sig i förklaringar eller sväva ut det allra minsta. Spännande! Plus att jag är löjligt förtjust i att man både kan ta emot meddelanden och uppdatera via sin  mobiltelefon, sms-dimensionen är en riktigt cool idé.

Jag har ett konto på Twitter, men har inte använt det på länge. Då när det begav sig hade jag inte direkt kontakt med några andra utan twittrade i min ensamhet och följde andra i tysthet, kanske vore det skoj att ta upp det igen när det finns folk där som jag åtminstone nästan känner.
Jag blev lite sugen och loggade in… Det borde jag inte ha gjort. Mina sista uppdateringar är från november 2007, då när allting var väldigt tungt och precis innan allting brakade ihop totalt. Efter det slutade jag försöka mig på att uppdatera både dåvarande blogg och microblogg, det gick inte att sätta ord på läget som jag skulle kunna stå för. Förtvivlan och ilskan och frustrationen över all den skit jag utstod då lämpar sig inte för skrift, och det har ännu inte gått tillräckligt lång tid för att lägga sordin ordentligt över det som hände. Sår tillfogade av nära vänner tar uppenbarligen lång tid på sig att läka.

Jag är nog inte så sugen på att ta upp twittrandet längre trots allt. Men det är ändå trevligt att fler hittar dit.