Imorgon börjar allvaret igen. Tillbaka till det vanliga schemat, upp med tuppen, inget mer svullande, jobba och så sova för lite.

Det känns lite bittert, just nu är jag så pass utsövd att jag vaknar efter åtta timmar och är pigg. Visst, nu när jag ändå varit ledig har jag kanske valt att sova en timme eller två till bara för att jag kunnat, men jag har vaknat av mig själv efter åtta timmar. Nu vankas det mornar då klockan ringer och jag undrar varför i hela friden jag inte gick och la mig tidigare för. Jag är inte riktigt lika dålig på att komma i säng som somliga andra, jag är för jösse namn egentligen inte ens en kvällsmänniska, men om man behöver åtta timmars sömn är det inte en idealisk lösning att gå och lägga sig sju timmar innan man måste gå upp. Ah well. Jag har åtminstone inga barn, utan har bara mig själv att skylla.

Den spräckliga halsduken har blivit ännu lite längre. Just nu räcker den ganska precis ner till knäna på bägge sidor om jag bara lägger den över nacken. Det är inte alls tillräckligt långt, imorgon ska jag plocka fram nästa nystan. Whee!

Nu, i säng.

Annonser