Julen är ju överstökad, så då gör det inte så mycket om jag berättar lite om min julklappsstickning nu. Det stora projektet i år var en sjal till min lillasyster, som har varit den som mest inspirerat mig till att sticka själv de senaste åren.
Jag ville ha något komplicerat och vackert, något som hon skulle kunna bära utan att skämmas. :) Knitty.com har en uppsjö av vackra mönster till allt möjligt, och jag går ofta dit för inspiration. Deras mönster får man kopiera fritt för privat bruk, bara att gå dit och titta! (Här skulle jag kunna säga något spydigt om hur mönstermakarna ska få betaaalt, men det gör jag inte.) Laminaria har jag dreglat över då och då, och nu visste jag att det var det jag ville göra. Näst värsta svårighetsgraden, jag borde kunna lista ut hur den ska stickas. Förhoppningsvis…

Sagt och gjort, jag letade kvickt reda på ett garn som jag tyckte om och lade en beställning på två härvor och en ny rundsticka. Och väntade. Det är nackdelen med webshopar, det går hur snabbt som helst att beställa och betala, men sedan måste man vänta på den vanliga postgången.
Garnet var underbart mjukt, och det bruna med blå-lila inslag var så osannolikt snyggt. Så skönt att hålla i, det var en fröjd att äntligen få sätta igång.

start

I början gick det bra, jag hade ägnat några minuter till att testa upplägget på ett annat garn medan jag väntade på posten. Ungefär en halv decimeter in stötte jag dock på patrull. Kunde de inte ha skrivit någonstans att det inom de röda markeringarna ska upprepas? Allt annat förklaras noggrant, så jag var inte på min vakt mot felaktigheter eller att en sådan sak skulle hoppas över. Om det inte vore för att jag stickat sjalar från nacken och ut förr hade jag antagligen fortfarande suttit och svurit över vad tusan de menade. Nu löste jag det efter en eftermiddags intensivt räknande. Puh!

halvvags

Själva mittendelen, det blomstermönstrade partiet såg inte alls ut som på bilderna, och jag blev inte så lite besviken över det. Men det var ingenting jag visste hur jag skulle kunna åtgärda, så det var bara att acceptera och fortsätta. En sjal skulle det bli, så det så. Den yttersta delen tog en halv evighet att få klar. Avmaskningen var det enda stället där jag struntade i vad mönstret sa, det var onödigt komplicerat så jag gjorde som jag brukar istället och det fungerade precis lika bra. Ja, bortsett från att det ändå tog mig två timmar.

oblockad

Den färdiga sjalen var helt klart mycket mindre än jag hade tänkt mig. Jag hade tänkt slippa blocka den, men insåg att det nog var nödvändigt ändå. Att blocka innebär alltså att man fuktar och nålar upp arbetet för att det ska få önskad form och sen låter det torka. Jag har aldrig blockat något större, och var lite spänd över att sänka ner hela klabbet i vatten för att kunna forma det. Vatten är blött! Vem vet vad som skulle kunna hända med det…
Men jag hade inte behövt vara orolig. Att blocka något med en så speciell form är jätteroligt, och där kom dessutom en hel massa detaljer i mönstret fram som inte synts dittills, inklusive blomstermönstret och bågarna längs kanten. För att inte tala om att den plötsligt var dubbelt så stor som när den var oblockad. Success!

blockad

Det hela tog mig ungefär tre veckor. Jag stickade varje ledig stund, och ibland på olediga stunder också. Inte bara hemma i soffan, utan på jobbet och på tunnelbanan. Jag drömde om mönstret flera nätter och låg länge om kvällarna och funderade över detaljer och över nästa steg. Det var extra roligt att ge bort den till lillasyster eftersom jag vet att hon uppskattar precis hur mycket jobb som ligger bakom.

Advertisements