Tvåtusen ord rikare ikväll, jag känner hur segervindarna börjar blåsa upp. Två dagar till, mer kommer inte att behövas och sedan är jag i mål. Jag började småfira lite med att ta en dusch nyss, det är sådant där som liksom hamnar på undantag när man har en usel roman att skriva på en månad… ;)

För övrigt är jag mycket road av hur folk härikring har reagerat på snön som fallit de senaste dagarna. Det talas direkt om kaos och oväder och ujujuj. Um, ni vet att det blir vinter varje år?
Hur kan det undgå folk som bor i Sverige hur man bäst beter sig när snön faller? Man klär på sig lite extra, går lite försiktigare och man kör lite försiktigare än när det det är barmark och torrt på vägarna. Är det här nyheter, verkligen? Nämen, kan jag inte köra i hundraåttio på sjuttiovägen som jag brukar, vafförntedå? Kan jag inte trippa till jobbet i mina stilettklackar, asså guh va dålitt. Imorse på jobbet hörde jag klagande röster om hur illa plogat det varit. På obskyra gångvägar, någon timme eller så efter att det slutat snöa? Um, va? Ge de stackars satarna som ska ploga varenda eländig asfalterad kvadratcentimeter i Stockholms län lite cred! På eftermiddagen var ju problemet löst sedan länge. Jeez… Kanske blir jag extra gnällig eftersom jag är uppvuxen med att man fick vänta tills den lokale bonden hade fått tid att ploga just den biten väg vi behövde för att komma ut till stora vägen som kommunen hade ansvar för att snöröja. Mina föräldrar körde ändå, fast lite försiktigt. Är det enda alternativet så löser man det. Ju.