Nä, jag kommer nog inte fortsätta med dagliga rapporter resten av månaden. Hur tråkigt kan det vara att få veta att jo, jag har skrivit idag med, tadaa…

Men idag. Ja jävlar. Över tvåtusen ord, på en vardagkväll! Och det är helt och hållet underbare Js (ja okej, och lite min som faktiskt gjorde själva skrivandet) förtjänst. För seriöst, det är en sak att känna sig peppad och redo och säga att nu ska jag minsann plita ner en massa dålig prosa här, och en helt annan att ha någon i samma rum som sitter och säger saker som, ”Men om vi tar en liten paus nu så kan du fortsätta en stund till sen” när man mycket hellre hade lagt sig ner och ätit choklad resten av kvällen. Han hindrar mig inte från att äta choklad eller så, men… Han hjälper till! Bara genom att finnas och föreslå att jag fortsätter. Han är minsann ganska så loverly, min J. Jag hjärtar honom.

Jag klarade mig fint med en oengagerad pojkvän första året, och som singel gick det ännu bättre året därpå. Att det kunde vara såhär var faktiskt lite otippat.

Och apropå dålig prosa! Hu!! Detta är mitt fjärde år, jag vet att det blir en massa pinsamt usel text. Men idag har jag skrivit saker som jag redan nu vet att jag måste skära bort om jag någon gång går tillbaka och redigerar. Isch, jag rodnar bara jag tänker på det…

Annonser