Imorse var en sån morgon då jag kunde vara glad åt att jag inte har en bil. Längs gatan stod frusna bilägare och skrapade rimfrostiga bilrutor när jag trallade mot tåget. Därtill fungerade alla mina byten perfekt för en gång skull så jag hade hela min tidsmarginal kvar när jag kom till jobbet. Trevligt.
Temperaturen gick upp några grader sedan och det är en riktigt blöt dag därute nu, regn eller bara allmänt höstdripp. Snart är det november.

Jag har inte kommit någon längre vart på min NaNo-idé, och känner jag mig själv rätt så kommer det inte bli något mer detaljerat innan tidigast fredag. Varför planera mer än absolut nödvändigt, liksom. Nu när jag har bestämt mig för att det är detta jag ska fokusera på så verkar det mycket svårare att spinna kring denna enda idén. När jag famlade fritt gick det lättare. Jag vill fortfarande gå in i NaNoWriMo nån gång och ha en hel någorlunda färdig plan och idé på plats, anteckningar, en karaktär eller sju. Men inte i år, och jag vet ju att det går bra ändå. Jag har gjort det förr, och jag ska inte låta förra årets nederlag göra mig orolig. (Jag befinner mig inte i samma utsatta position som för ett år sedan, och folk har inte samma möjlighet att vara jävliga mot mig nu som då. Ut, dumma tankar!) Kanske är det till och med så att det som fungerar bäst är när jag tvingas köra så det ryker och inte hinner tänka eller känna efter så mycket. Tänka och planera kan jag göra när det är dags för rewrite, om jag någon gång kommer så långt.

Fyra dagar kvar och jag känner mig lite lagom förväntansfull.

Annonser