Det är väl så enkelt som att man känner andra efter sig själv. Är man en profithungrig skivbolagsägare, eller makthungrig politiker för den delen, så utgår man säkert ifrån att alla andra är likadana.

Om jag som skivbolagsdirektör fullständigt skiter i de musiker jag har under mina vingars beskydd, i deras kreativa utveckling och väl och ve, om jag bara bryr mig om hur de ska kunna tjäna mer pengar åt mig… Klart som tusan att jag tror att de som fildelar mina skyddslingars musik bara bryr sig om intjänade slantar. Slantar som skulle bli mina, jöh!

Jag som fjortonårig finnig fildelande musikälskare, kan då heller inte förstå vad problemet för skivbolagen är egentligen. Jag är ju fullkomligt lojal mot skivbolagets skyddslingar, om än inte mot skivbolaget självt. Jag förstår att jag kan göra skillnad genom att lägga veckopengen på skivor och konserter och t-shirts gud vet allt. Jag ger gärna av det jag har för sådant jag tycker om, även om det inte är så mycket.

Politikern har inga problem alls med att förstå vad det är skivbolagen vill, nänämensan, när de kommer och ber om rätt till hårdare tag mot de hemska fildelarna som tar deras pengar. Information är makt, och mer makt vill vi ju alla ha, eller hur? Efter oss själva bedömer vi andra…

Så sitter vi här, med förslag till en lag för att jaga människor bara för att de är som folk är mest.

Advertisements