Det är nästan precis ett år sedan jag blev medlem i Kiva, jag lånade ut min första slant den tredje november förra året.

Idén är både enkel och genial. Människor i fattiga länder behöver små lån, så små att det är nästan löjligt, för att köpa en ko eller vad det nu kan vara. De får inte ett vanligt banklån, eftersom deras marginaler är alltför små, men kan ändå få hjälp att ta sig på fötter. Här kommer Kiva in i bilden tillsammans med dig och mig, som en mellanhand och lite av en garant att det hela går schysst till. Välgörenhet genom hjälp till självhjälp.

Allt sköts enkelt och lättfattligt genom hemsidan. Varje låntagare har en liten presentation av sig och vad de vill låna till, det är lätt att söka bland låntagarna om man vill låna till någon i en speciell region eller för ett specifikt ändamål.

Jag kan verkligen rekommendera att låna ut en slant genom Kiva. Det är inga enorma summor som krävs, tjugofem dollar är minimum, och när låntagaren betalat tillbaka till Kiva kan du antingen låna ut pengarna igen eller plocka ut dem, och har då inte förlorat en krona.

Så gott allt väl, och jag har verkligen bara gott att säga om den här organisationen. Men ändå… Jag har haft Kiva-kredit innestående i ett par veckor, men jag har inte lyckats låna ut dem! Trycket på hemsidan har varit enormt. Antagligen eftersom de fått uppmärksamhet i media har antalet långivare ökat, och varje gång jag försökt välja en ny låntagare så har lånesumman redan fyllts, från det att jag klickat på en länk till dess att sidan laddats. Helt galet. Nu har det äntligen lugnat ner sig så pass att jag fick skicka ut mina tjugofem dollar igen, de här gången blev det till en kvinna i Kambodja.

Annonser