Det blev plötsligt sådär mycket. Massor på jobbet, massor efter jobbet, tröttnad och lite sova-dåligt. Och varje gång jag tänkte att det där borde jag skriva något om så var där genast något annat som pockade på uppmärksamhet. Ett sabla hattande hit och dit, helt enkelt. Jag önskar att jag vore bättre på att samla tankarna lite oftare. Jag kan nog vara ganska bra på det, men jag glömmer och blir lätt distraherad.

Men jag var och yogade igår. Yoga är uppenbart bra att ha för att komma ihåg att samla tankarna. Det har liksom inte funnits tid för det heller de senaste veckorna, men igår kom jag så äntligen iväg, och jag fick en speciell känsla i kroppen efteråt som jag glömt att jag kan få. Ett lugn och ett fokus. Idag är den känslan förbytt mot ont i några muskler i ryggen, för jag har seriösa problem med en del av övningarna (Hunden, jag dör!) men ändå. Jag kände mig riktigt duktig som kom iväg efter att ha velat göra det så länge. Återstår att se om det är nu som rutinen ska komma, eller om det dröjer till december innan jag pallrar mig dit igen.

Det är kallt ute nu. Kallt om mornarna, och kallt och mörkt om kvällarna. Nypet i kinderna är högst påtagligt. Jag tycker om den här hösten, den är otroligt vacker och stämningsfull, det känns som om träden har visat sig från sin absolut mest färgsprakande sida i flera månader nu. Det är såklart inte sant, men det känns så. Den tar tid på sig, den tar ett litet steg i taget och låter oss vänja oss vid lite mörkare kvällar och lite kallare väder. Tidigare höstar har jag känt mig överrumplad och tagen på sängen, ena dagen sensommarvärme och nästa gråsudd och slask och vinter. Inte så i år. Tycker jag. Riktig höst.

Den gröna halsduken är påbörjad, men det går väldigt långsamt framåt. Jag har inte haft ro att bara sitta ner och sticka halsduk, det kräver ett visst mått av zen och det har jag inte haft. Det har blivit mycket lite stickat de senaste veckorna över huvud taget. Äsch, det finns tid än.

Annonser