Igår stängdes forumen och nyanmälan på NaNoWriMo.org. Under en dryg vecka går det inte att anmäla sig eller posta i forumen, eller göra någonting alls egentligen på hemsidan. Detta medan de rensar och ställer iordning inför årets drabbning. Första oktober slår man så upp portarna igen, och det första som brukar hända är att servrarna prompt går ner när anstormningen återigen är större än vad man räknat med. Vi får väl se om de lyckats dimensionera ordentligt i år, nu när det är tioårs-jubileum och allt. Det är visserligen roligt att fler och fler upptäcker detta vansinniga spektakel, men att det är samma visa varje år i början av oktober är nästan bara tråkigt. Det datum som står på min egen profilsida är den fjärde oktober, så lång tid tog det att komma igång igen då, 2005.

Men att man stänger igen för lite höststädning är första anhalten, första tecknet på att november närmar sig. Första anledningen att bli darrig i knäna och skuttig i magen. Snart kan man kasta sig in i forumen om man vill, och diskutera alla olika aspekter av NaNo med deltagare från hela världen, Sverige har dessutom sin egen hörna.

Det är forumen som gör det, i mina ögon. Även om jag aldrig själv deltagit i någon vidare utsträckning, så är det en tröst och en sporre att veta att massor med människor försöker göra detsamma som jag. Skriva en bok, en roman, femtiotusen ord, på trettio dagar. En samling knäppskallar som delar med sig av sina knäppa idéer, ritualer och trix för att få ur sig dagskvoten ord är ovärdelig när vi går in i november. Och hur illa det än går för mig så finns det alltid någon som det går värre för.

Jag har ingen idé alls än. Vet inte vad jag vill skriva, har inga uppslag, inte en susning. Men det är okej. Det är lugnt. Det är, eh,  långt kvar till november…

Annonser