Jag reste från stan i några dagar. Lämnade laptop och pojkvän och tog tåget ut till mitt föräldrahem. Ett hus i skogen, inga grannar, ingen internet-uppkoppling värd namnet och knappt någon mottagning på mobilen. Jag lyckades tajma det väldigt väl den här gången, mamma är i värsta svampplockar-mode och kunde bjuda på bland annat svampsås och kantarelltoast. Och tomater som plockats några minuter tidigare ute i växthuset. Mums! Det är speciellt att äta sånt som verkligen är lokalt producerat. Jag är uppvuxen på till exempel egenodlad potatis. Somligt är bara onödigt att betala dyrt för i affären, även om det innebär en hel del jobb att odla själv. Jag fick också se solrosorna, och var ju tvungen att försöka använda min nya kamera.

Den här årstiden är perfekt för några dagars retreat. Luften därute är ren och klar, hösten är så mycket mer påtaglig där än här, det finns plats att tänka och bara vara. Sedan skadar det ju inte att jag blir hutlöst bortskämd när jag hälsar på. ;) Att sitta i det stora köket, lyssna på elden som sprakar i vedspisen, klappa på katten och sticka lite… Sämre kunde jag haft det.

Jag passade på att ta med mitt enda par trästickor, storlek 3, och ett nystan ljuslila alpacka för att försöka åstadkomma ett par handledsvärmare som jag fått förfrågan om. Jag har aldrig vågat använda de stickorna förr, de är ju så tunna att de borde gå sönder för minsta lilla, men de var faktiskt förvånansvärt bekväma och sköna att sticka med. Jag ska nog köpa fler trästickor, och lära mig av med att lägga arbeten där man kan råka sätta sig på dem. Utmaningen i handledsvärmare är inte direkt överväldigande, så jag passade på att testa skillnaden i resår- och slätstickat. Resåren blev mer resårig, och kommer antagligen passa beställarens handleder bäst. Well, duh. Men det var intressant, jag har oftast inte tålamod att göra sådana jämförelser utan vill helst kasta mig in i det intressanta. Klura på mönster och faktiskt sticka. Att göra provlappar hör till ovanligheterna, om jag säger så.

Hemma igen, och det första som möter mig när jag slår på datorn är de drygt femhundra olästa posterna i GReader. Det kostar på att ta en paus, minsann.

Tur då att jag har J som kan tala om för mig vilka höjdpunkterna varit, och jag tycker nog att om man bara ska läsa en bloggpost den här veckan, så borde det vara Peter Sundes version av en del saker och ting. Somliga människor kan man visst vara hur jävlig mot som helst utan att det gör något.

Annonser