Det satt en man mittemot mig på tunnelbanan imorse. Han hade en bok i handen som han läste i. Det var inte en särskilt tjock bok, främst på grund av att första hälften av alla sidorna var utrivna. När han hade läst ett par sidor tog han och rev ut dem och fortsatte sedan lugnt att läsa.

Vad i helvete? Vad är det för fel på folk?

Tänk om! Tänk om han vill gå tillbaka och kolla upp någonting i de tidigare kapitlen, detta var trots allt en deckare. Tänk om han tyckte så bra om den att han vill läsa om den igen? Tänk om han tyckte så bra om den att han vill låta någon annan få läsa den? Tänk om han tyckte så illa om den att enda sättet för honom att få ut något av den var att sälja den vidare? Tänk om… Jag fick nästan andnöd av att se honom sitta där och noggrant riva ut sida efter sida.

Det finns saker man bara inte gör mot böcker, men mest upprörd blev jag nog inte av några rimliga eller logiska skäl. Det är ju böcker, för tusan. Man kan läsa dem så att de faller i bitar (särskilt om det är en utgåva med usel kvalité på papper och lim), men att med vilje ha sönder en bok och det dessutom medan man läser den… Det var som att se en förälder släpa sitt barn i håret, eller nåt.

Jag förstår att inte alla har samma relation till böcker och skönlitteratur som jag. Och jag borde nog försöka acceptera att alla är olika, men ibland är det bra svårt.

Annonser