Jag letar kamera. På nätet såklart, via Pricerunner. Dagarna med crappy stickbilder, eller crappy bilder över huvud taget, är räknade.

Hittar en schysst modell för en billig penning och efter lite funderande bestämmer jag mig och klickar på länken för att komma till återförsäljarens hemsida, supermix.se. Funderar lite till, kollar vad de kan lova och har för köpvillkor, det är trots allt en del pengar det rör sig om. Okej, djupt andetag. Jag tar den.

Det första jag ombeds uppge för att skapa ett konto för att få köpa kameran, är mitt kön. Eh, va? Man eller kvinna. De vill veta vad jag har mellan benen för att sälja mig en vara. Varför i hela fridens namn då? Vad har det med någonting att göra? Ah well, jag rycker på axlarna och går vidare. Men vänta nu, uppgiften har en liten stjärna bredvid sig. Obligatorisk. De inte bara vill veta, de kräver att få veta om jag stoltserar med en kuk eller fitta. Ursäkta mig, men det har ni inte med att göra. Inte ett jäkla dugg. Jag lovar att mitt kön inte på något sätt är kopplat till min betalningsförmåga, vilket rimligen borde vara det enda de är intresserade av. Eller? Vad har jag missat?

Det blev inget köp ikväll. Bara ett surt mail, som jag sannerligen förväntar mig ett svar på. De har fortfarande chans att få mig som kund, men då får de allt lov att sköta min fråga snyggt.

Om det nu är så vansinnigt intressant vilket kön jag har hade det gått bra att bara kika på mitt förnamn, det ger de allra flesta en stark fingervisning. Ärligt talat, mer än så borde de inte behöva fråga om. Jag lämnar gärna mitt namn, min adress och för bövelen till och med mitt kortnummer. Don’t push it…

Annonser