Jag var på mitt livs första yoga-pass igår.

Träningen tog sig minst sagt en törn när jag efter förra jympa-passet ramlade ihop i en liten darrande våt fläck och knappt lyckades ta mig hem för att jag var så slut. Det kanske inte är så konstigt att jag har dragit mig för att gå tillbaka sedan dess, det var en riktigt otäck upplevelse och ingenting som jag hade kunnat förutse eller motverka under själva träningen. Lägg därtill att jag varit sådär lagom halvtrött och yrslig då och då utan minsta ansträngning alls, så står det klart att jag behöver en spark någonstans för att ta tag i det där igen.

Till slut började jag tänka i lite nya banor, och här kommer alltså yogan in i bilden. För om jag är rädd att skutta och springa, men ändå behöver göra något… Funderade lite till och kom fram till att det viktigaste är att bli smidigare och inte stelna till (nu när jag blivit så ohemult gammal). Ja, det enda som återstod var att få häcken ur. Det gjorde jag igår.

Det regnade igår. Jag fick med besked äta upp att jag brukar fnysa åt paraplyer. Stans skyfall och en liten miss i var jag trodde att lokalen låg, och när jag väl kom innanför dörren var jag blöt in på bara skinnet. Sicken tur att jag stoppat ner en handduk då. Jag såg till att det åtminstone inte droppade alltför mycket om mig, bytte om och kom precis i tid trots mitt runtvalsande i regnet.

Det sägs att en bra idé är att vara i god tid så att man hinner ner i varv innan det börjar, och det kan jag nog skriva under på. Sedan hade det kanske varit bra om jag inte placerat mig längst bak i salen, bakom en annan deltagare, så att jag endast med en ansträngning kunde se hur ledaren bar sig åt. Men på det hela taget var det en positiv upplevelse, mycket igenkänningar från tai chi och qi gong, och jag var bra mycket mer tillfreds när vi var klara.

Jag tror att det här kan vara vägen för mig. Det kändes bra, och jag skulle gärna lära mig mer och få lite mer kontroll på armar och ben.

Annonser