Så jag är hos J över helgen. Det Stora Virk-projektet ligger kvar på jobbet, hemma hos J ligger en påbörjad socka. Sock-stickning, roligt!

Om det inte vore för att jag för ett par veckor sedan lade den på ett tomt hyllplan i en Billy (jag vet, tänk att ha tomma hyllor, ack…) och en lös sticka råkade rulla ner genom en glipa, ner under bokhyllan. Jag behöver alla fem stickorna. Då återstår att antingen plocka ur alla böcker för att kunna flytta Billyn och lirka ut stickan, eller köpa nya stickor nästa gång jag ändå går förbi en affär som säljer garn och stickor. Gissa vad som inträffar först? Mhm, jag är en lat en…

Så, glad i hågen plockar jag fram den påbörjade sockan, bara för att inse att de nya stickorna är 4,5:or och jag borde ha köpt 4:or. Ibland kan jag få ryck av perfektionism, eller bara vara obstinat och ta chansen att få gnälla. Det är bara ett par sockor, de är knappt påbörjade, jag har till och med tänkt göra dem rymliga och lite lösa, men… Har jag en gång börjat med fyror så vill jag absolut fortsätta med fyror.

Om en dag eller två kommer jag antagligen att svälja stoltheten och ge mig in i kamp med bokhyllan för att få ut den sista 4.0-stickan, eller repa upp alla fem centimetrarna socka och börja om med stickor 4,5. Men än så länge tänker jag sura lite till.

Advertisements