Ah crap. Det börjar rycka i NaNo-tarmen igen. Redan. Det kan aldrig vara nyttigt, det är ju bara augusti och långt kvar till november. Antagligen beror det på att förra året blev pannkaka, så jag fick inte mitt lystmäte av halsbrytande roman-skrivande då. Ynka tiotusen ord blev det innan mitt liv bestämde sig för att göra kullerbytta och jag gav upp.

Alltså. NaNoWriMo. National Novel Writing Month. Skriv en roman på trettio dagar. Använd dig av en galen deadline för att förmå dig själv att gå från ”En vacker dag ska jag minsann skriva en bok” till att faktiskt göra det. På riktigt. På en månad. Det går!

Första året för mig var -05. Jag bestämde mig efter antal års velande för att strunta i att jag inte kunde skriva, att jag inte hade någon egentlig idé om vad jag ville skriva om, att jag inte visste ett dyft om hur det skulle gå till över huvud taget att skriva en bok. Allt jag visste var att jag ville skriva. Trots att jag var hemligt övertygad om att jag inte kunde, som sagt. Jag bestämde mig för att lita på NaNoWriMos grundare Chris Baty: No plot, no problem! Han hävdar en aning motsägelsefullt att bristen på en historia och personer att befolka historien med, ja sånt som man kan tänka sig att man behöver innan man börjar, faktiskt hjälper till att få det hela klart. Den inre kritikern är vår största fiende, man kan inte redigera något som inte finns. Så innan man låter kritikern eller redaktören komma till tals måste de tystas så att historien kan få skrivas. Ett sätt att åstadkomma detta är att hålla ett halsbrytande tempo, vara hysteriskt upptagen och bara skriva. Hitt på nåt och kör! Det måste inte bli bra, det vore till och med konstigt om det blev det (”The first draft of anything is shit” – Ernest Hemingway). Kvalité får komma sedan, först måste man skriva orden.

Och så blev det. Jag vet idag inte hur det gick till. Jag skrev en historia på femtiotusen ord lite drygt under november månad 2005. Året därpå gjorde jag om det. Medges att jag helst inte vill titta åt någon av dem, men de finns och jag till och med pillade lite med att redigera den första ”romanen”.

Det finns en väldigt stor community som samlats kring NaNoWriMo över hela världen, både på nätet och i form av lokala grupper som samlas och peppar varandra och skriver tillsammans. Jag har aldrig engagerat mig särskilt i vare sig forum eller skrivar-träffar, men bara vetskapen att tusentals människor jorden runt kämpade med samma sak som jag hjälpte mig när jag helst ville slänga laptopen i väggen och bara glömma hela klabbet.

Så, hur fördriva tiden fram till november? Kanske kan jag hitta några små skrivövningar, bara för att få upp känslan och tänket? To Boldly NaNo postar dagliga (OCH veckliga, OCH månatliga) prompts (vad tusan heter det på svenska?), kanske kan jag använda mig av dem. Tricket är att inte tänka för mycket på november, inte planera för mycket. Bara litegrann, men inte för tidigt. Oktober, då kan det vara läge att känna efter. Augusti är alldeles på tok för tidigt.

Advertisements