Har jag nämnt att jag älskar när det regnar? Löööv it! Jag älskar ljudet av det mot rutan, jag älskar doften av det, jag älskar att allt annat doftar av det, jag älskar att titta på det. Jag till och med gillar att gå i det. Vilket får till följd att jag närapå aldrig (jag ska inte säga aldrig aldrig) använder paraply, vilket då och då förskräcker folk. Vadå, det är vatten, det torkar väl?

Häromkvällen när det hade blivit uppehåll gick jag en promenad i villaområdet intill, där stod en kvinna utanför sin tomt med en häcksax i högsta hugg. Jag förstår verkligen att man söker sig utomhus för lite trädgårdsarbete i ett sådant läge, allt var sådär nytvättat och skymningen låg som ett skimmer över grannskapet. Det var helt enkelt en ljuvlig kväll. Däremot begrep jag inte varför hon envisades med att balansera en cigarett i andra handen. Varför? Hon kan inte ha märkt mycket av allt det som jag tyckte var så himlastormande vackert med kvällen, alla dofterna som frigjorts dels av regn och dels av den nytrimmade häcken.

Jag borde kanske helt enkelt nöja mig med att folk är olika…

Advertisements